Kärleksbrudarna

Ska till Turkiet nu i en vecka så det lär inte bli några fler inlägg...

Amayas perspektiv

“ Här har du lite choklad. ” säger YOHIO när han sätter en kopp varm O´boy på bordet framför mig. Det har nu gått tre dagar sen jag vaknade hos Seike. ” YOHIO ” Han sätter sig brevid mig i soffan och kollar leende på mig. ” Asså, du kan inte bara sitta här med mig! Du måste... ” börjar jag, ” vad? Vad måste jag? ” han kollar frågande på mig. ” Du måste prata med Seike. Hans leende försvinner och han ser väldigt allvarlig ut. ” Fattar du inte att han är jätte ledsen! Du är hans bästa vän och han behöver dig! ” när han inte rör en min fortsätter jag ” tänk på allt ni gjort tillsammans! Ni har varit i Japan och spelat på konserter och, ja, ni kan inte leva utan varandra! ” Han suckar och kollar sorgset på mig. Jag tar tag i hans arm och drar iväg med honom ut från hans lägenhet, ner till bussstationen och tillslut kliver vi på en buss som går hem till Seike. Under hela resan nästan skriker YOHIO ” Jag vill inte! Jag vill inte! Jag vill inte!” Alla i bussen sitter och stirrar på oss. ” han har ADHD ” får jag fram. Jag sitter skäms hela bussresan över hans skrikande och gömmer mig bakom sätena. När vi äntligen kommer fram tystnar han och vi smyger uppför trapporna. Vi står en stund utanför hans dörr och kollar på den, som att den vore gjord av guld. ” va´ snäll och säg inget elakt om ´den natten´ , kan du lova det? ” frågar jag osäkert. YOHIO nickar och jag knackar på dörren och springer snabbt ner en våning. Jag hör hur Seike öppnar, sen blir det tyst. Jag blir lite orolig och funderar på att gå upp till dem men sen hör jag hur YOHIO tyst frågar om han får komma in. Seike hummar och sen hör jag hur dörren stäng och det blir knäpptyst i trapphuset. Undra´ vad som händer där inne? Jag tänkker än en gång gå upp till dem, men bestämmer mig för att gå ut och sätta mig på en parkbänk i närheten.

Luften är sval när  jag kommer ut och  det har börjat skymma. Lamporna  utmed gatorna tänds och det är riktigt mysigt. Jag går och sätter mig på en bänk framför en liten sjö, jag sitter och bara njuter. Det härliga vädret och känslan att YOHIO och Seike ska bli vänner igen värmer inombords, när plöttsligt det sättersig nån´ brevid mig. Jag flyttar mig lite ifrån honom och låssas inte on honom, men han flyttar sig närmar mig. Jag har inte lust att gå någonstans så jag granskar honom. Han ser inte ut att vara nån´ uteliggare, hans kläder är rena och håret kort och svart. Han ser stark ut och lite läskig. ” Du är den där YOHIOs flickvän va´? ” frågar han helt plötsligt. ” eh, ja, ” svarar jag osäker, ” vänta, hur kunde du veta det? ” han kollar konstigt på mig, hans svarta ögon nästan förtrollar mig. ” Det finns nåt´ som kallas ´skvallertidningar´. ” säger han långsamt. Hans mörka röst är faktiskt lite läskig den med, lite förförisk. Jag fokuserar på hur läskig han är och glömmer bort vad han har sagt. ” Det står mycket om dig och YOHIO nu i tidningarna.”