Kärleksbrudarna

2014-03-02
16:50:20

Livet
Asså alla dessa känslor, alla gamla minnen. Det är plågsamt. 

En väldigt plågsam sak är gamla vänner som inte är vänner längre. Elr som iaf inte träffas längre. Jag vet att dom inte bråkar längre och att allt är bra, men att dom överhuvudtaget bråkade tär på mig. Vänskap med underbara personer kan man inte bara viffta bort!!!

Jag har varit glad hela veckan men nja, hur är det nu egentligen? Är jag verkligen så glad som jag tror? Är jag verkligen så ledsen som jag tror? Elr är jag bara i ett mellan läge? Mella bra och dålig? 

Jag tror inte att YOHIO borde åka till esc. Jag tror inte resten av Europa accepterar honom som vi gjort, elr som vissa  av oss gjort. Jag säger inte detta för att jag vill att YOHIO ska stanna kvar i Sverige utan för att jag inte vill att han blir sårad, att han inser hur trångsynt världen är. Jag vill inte att han inser att Sverige faktiskt inte är så öppet som han tror. Att många har fördomar om varandra och är själviska. För det är inte en sån värld han vill ha, det ät inte en sån värld jag vill ha. Elr hur? Elr är det bara jag som inte vill det?

Jag vet att det är flera som kämpar för andra och sig själva samtidigt, och det ska jag säga er, det är ute lätt. Att försöka lösa andras problem när man inte ens kan lösa sina egna. Det är tufft.

Ville bara skriva lite... Ta hand om er och fortsätt kämpa <3

Kommentera inlägget här:
Namn: Kom ihåg mig?
Mailadress:  
Bloggadress:  
Kommentar: