Kärleksbrudarna

Varför ska alltid jag hamna bakom? Vara andra hands valet? Jag vill inte  vara den som bara är där, som smälter in. Jag vill finnas här. Inte vara på låtsas. Vara på riktigt. Jag vill att någon ska ta på mig, känna att jag lever, jag finns här. Inte bara sväva efter, hålla med och skratta när de andra gör det. Jag vill delta i diskussioner och bli glad och skratta på riktigt. Inget fejkat skratt. Skratta på riktigt. Jag vill kunna berätta hur jag känner utan att det sprids falskar rykten. Jag vill inte att alla bara ska fortsätta som vanligt när jag går förbi. Jag är ju här, helt frisk och levande. Söta Jacob och hans killggäng vänder inte en blick mot mig. Alla bar lever sitt liv. Låter andra sköta sig själva. Jag vill ju att ni ska komma till mig! Hälsa och fråga hur jag mår. Och jag ska svara att allt är bara bra. Bara bra. Men just nu är inte allt bara bra. Jag är här, ensam. Det är som att jag inte finns. Jag är ett spöke. Jag är inte mobbad, det är jag inte. Men inte heller älskad.. Ingen bryr sig om att jag fick alla rätt på provet eller fick B i geografi. Det enda som betyder nåt´ är dem själva. Åh vad jag har blivit tjock! Åh jag har fått en finne!  Jag, jag, jag. Se på mig! Jag tänker på andra! Se vad som händer då! Nä, ingen bryr sig. För jag smälter in. Jag sticker inte ut. Jag är normal. Åh, se mig! Snälla se mig.