Kärleksbrudarna

Amayas perspektiv

” Men tänk på när vi kommer tillbaka! Då kan vi ligga och mysa framför TV;n, äta tacos och bara vara tillsammans.” säger YOHIO i ett försök att muntra upp mig, men det går inte. Inombords är jag tom och ihålig.

Det finns inget kvar.

Allt har försvunnit, glädjen, sorgen, kärleken.

Allt.

Amaya är borta.

Det finns inget ljus, bara mörker.

Mörker, mörker mörker.

Mikael bor numera hos mormor och morfar, skyddad från omvärlden. Han bor på landet, går i skolan på landet, lever på landet.

Jag är här, ensam i min lägenhet. Dagarna flyter ihop till en lång plågsam mardröm.

Lusten att få kyssa YOHIO igen är borta, det ända jag har kvar av honom är ansiktet.

Jag har glömt hans skratt, hans taniga kropp och hans sätt att pilla med mitt hår tills jag somnar.

Jag har glömt hur det känns att krama honom, att skratta tillsammans, att bråka, tryggheten att bara vara nära honom.

Allt är borta.

” Men jag mår bra ” säger jag långsamt och hoppas att YOHIO ska tro mig. ” Jag vet att du inte gör det! Jag känner mig så skuldsam, som att allt är mitt fel. ” han låter helt förkrossad. ” Du vet att det inte är ditt fel, ibland måste man offra saker man älskar för att bli känd i andra världsdelar! ” nästan skriker jag, jag vill att han ska fatta att han valde bort mig. Att han valde kändis i Japan istället för Amaya. ” Amaya, när vi kommer hem blir ju allt som vanligt igen... ” säger YOHIO ”JAG SKULLE HELLRE DÖ ÄN FÅ MITT GAMLA LIV TILLBAKA! ! ” skriker jag.

 

YOHIOs perspektiv

” JAG SKULLE HELLLRE DÖ ÄN FÅ MITT GAMLA LIV TILLBAKA! Skriker hon och lägger på. ” Amaya? Amaya! ” jag stirrar förtvivlat på mobilen. Hon kan  väl inte ta livet av sig! Det är stimmit runt omkring mig, alla springer runt och förbereder det sista innan de släpper in publiken.

 

När jag tillslut står med en gitarr i famnen och ska börja sjunga ´ NO ESCAPE ´ kan jag inte stå ut längre. ” nä, jag kan inte, jag måste hem. ” säger jag i mikrofonen. Alla i bandet stannar upp. Jag skyndar mig av med gitarren och springer in bakom scen och mot utgångarna. Jag springer så snabbt jag kan mot flygplatsen, som bara ligger några kvarter bort.

 

” Hej! Finns det några flyg till Sverige? ” frågar jag snabbt på japanska. ” När skulle du vilja åka? ” frågar en söt japan med uppsatt hår bakom receptionen. ” så snart som möjligt, helst idag. ” jag trampar nervöst med foten, måste hon ta så lång  tid på sig? ” Du har tur! Det går ett om tre timmar. ” hon ler mot mig. Jag tackar och köper en biljett.

 

När flyget äntligen lyfter känner jag mig väldigt ensam, jag har aldrig flugit ensam förut.

 

Seikes perspektiv

” nä, jag kan inte, jag måste hem ” säger YOHIO precis när vi ska sjunga tillsammans. Jag slutar sjunga och bandet slutar spela. Vi står och gapar av förvåning. Han springer av scen och försvinner bort. Det tar ett tag innan jag kommer på tanken att springa efter honom. När jag väl kommer på benen och börjar springa hör jag hur Ray säger ” jag har ingen aning om vad som händer och hoppas ni har tålamodet att vän... ” sen försvinner hans röst och jag kommer ut på gatan. Jag ser att YOHIO rundar ett hörn och börjar springa åt det hållet. Jag kommer ut på en stor gata och tappar bort honom i folkvimmlet. Jag ser mig omkring, men ser bara okända människor. Jag hör ett öronbedövande ljud när ett flyg lyfter från flygplatsen. Det är ju dit han påväg! Hem till Sverige, till Amaya! Jag börjar tränga mig frammåt, men stannar. Han har säkert redan beställt biljett till nästa flyg till Sverige och jag kommer inte kunna hindra honom från att åka. Så jag springer istället tillbaka till konserten.

” YOHIO åker till Sverige! ” slänger jag ur mig när jag kommer inramlande på scen. Publiken står och pratar och bandet sitter och väntar. ” Va´? När? ” Alla kollar på varandra och sen på mig. ” Inte vet jag! men jag kan slåvad om att det handlar om Amaya. Han pratade ju med henne precis innan vi började. ” ” Du skulle ha stoppat honom! ” Jag och Ray börjar bråka och publiken står tyst och lyssnar. Antagligen förstår de ingenting eftersom vi pratar på svenska. ” Det är ju för fan inte mitt fel! ” ” Ni skulle låtit henne var från första början! Ni är inga jävla superhjältar! ” Linder går fram till mikrofonen och ber om ursäkt för vårt gräl när jag tappar kontrollen. Jag går fram och puttar bort honom och skriker i mikrofonen på japanska till Ray ” Du är för in i helvete inte klok! Din jävla mupp! Far åt helvete! ” Jag slänger mikrofonen i glovet och skyndar iväg. Tårana rinner nerför mina kinder medans jag snubblar hemmåt, till mitt hotellrum.