Kärleksbrudarna

” Fan va´ ful du är ” säger han och trycker upp mig mot skåpen. ” Hur mycket har du gått upp då? 30 kilo? ” Han ger mig en örfil och jag kan inte hindra en liten tår som smyger sig ner på min kind. ” Ska du börja lipa nu också? ” ” Fan din jävla lipsill ”.

Jag springer gråtande hem, mitt färgade hår är ihopklibbat och hänger ner i ansiktet. Hela mitt ansikte är nerkladdat med smink och jag ser inte  att det en de två killarna som går på trottoaren framför mig. Smack. Jag trillar omkull på den hårda asfalten. ” oj, förlåt mig. ” Hinner jag slängar ur mig innan jag hasar mig upp på benen igen. Jag ska precis springa iväg igen när någon tar tag i min arm. ” men vad är det? ” frågar en okänd person, hans hår är svart och lila och han har percingar i hela ansiktet. ” äh, släpp mig, ni skulle ändå inte förstå! ” skriker jag. Hans grepp hårdnar och han stirrar in i mina smaragdgröna ögon. ” okej, det kallas mobbning, och man kan inte förstå det om man inte har blivit utsattför det. Så släpp mig nu! ” Jag försöker dra mig ur hans grepp, men han håller i mig. ” Tror du att jag tänker släppa dig nu? Nu får du ta och berätta allting. ” Jag stirrar  surt på honom, tror han verkligen att jag ska berätta min historia för en främande främling som jag aldrig träffat förut?  ” Åh, ursäkta mig, jag heter Seike och det här är min vän YOHIO. ” Va`? YOHIO? Jag var så upptagen med Seike att jag inte såg, YOHIO! ” YO YO YO ” stammar jag. Seike skrattar, ” Så duu känner till honom? ” skrattar han fram. Jag blir arg igen och sliter  mig ur hans grepp. ” Är du dum i huvet eller? ” skriker  jag och han tystnar. Jag biter mig i läppen för att inte görja gråta, jag vänder mig om och går med barska steg mot min lägenhet. Jag hör att någon springer efter mig och i nästa sekund får jag en bamsekram av, YOHIO? ” Tat´ lungt ” viskar han i mitt öra. Jag står som förstelnad. Jag känner hur tårana börjag komma och orkar inte hålla tillbaka dem längre. Jag börjar gråta, Yohio kollar på mig med sina vackra ögon, sen omfamnar han mig igen.

Seikes perspektiv

Jag känner hur min mobil ringer, jag tar upp mobilen och kollar på skärmen. Ray. ” Va´ fan vill du? ” svarar jag. ” Var fan är du? ” säger han argt tillbaks. ” Jag är hos... en vän ” säger jag lugnt. ” men nu behövs en sångare och en gittarist så vi kan sättaigång att spela! ”  fan, jag glömde att vi skulle spela idag, ” okej, ge oss en kvart. ” säger jag innan jag lägger på. Jag kollar sorgset mot Amaya och Yohio. De ser ut att ha så kul ihop. ” eh, YOHIO. Vi måste dra.. ” ” va`? vart? ” frågar han. ” Bandet väntar ” svarar jag.  ” men kan inte jag följa med? ” frågar Amaya. ” Nja, Ray lät jätter arg så det kanske inte är en så bra ideé, men jag  lovar att du ska få  träffa dem nån´ gång. ” säger jag tveksamt. Hon nickar besviket. ” fin lägenhet du har, nästa gång får du komma och hälsa på oss! ” säger jag och försöker se glad ut. ” eller om de där typerna ger sig på dig igen så kan du  bara komma till oss och prata av dig”.

Jag smäller upp dörren till ” musikrummet ”, som vi kallar det. ” Nu gjorde du en mycket söt flicka mycket ledsen” säger jag irriterat till Ray. ” Vadå? YOHIO eller? ” säger Ray ironiskt. ” Nej! Hon heter Amaya och YOHIO är mycket kär i henne. ” Alla kollar på YOHIO och han börjar rodna. Va´ YOHIO kär i Amaya? Jag hade ju bara skämtat! ” Ja ja grabbar, kom igen nu.” Linder tittar surt på oss.