Kärleksbrudarna

söta killar är bara på låtsas kap. 2

YOHIOs perspektiv

Tjejerna i publiken hoppar och skriker, jag sätter mig  på scen kanten och fortsätter på ” rain ~ a scene in rain ~.

” You won´t see the seasons change again

But I hope that you´re still with me ”. Plötsligt stängs mikrofonen av och allting blir svart I lokalen, det är dags. En lampa swichar runt ovanför publiken.

” Nu komme... ” micken är fortfarande av, ” sätt på micken för fan! ” skriker jag.

” Nu kommer vi välja en random person i publiken som kommer få komma upp hit på scen med mig, och ja, ni får se. ” säger jag när de äntligen har fått på micken. ” Nu ska vi se vem lampan stannar på... ” Lampan stannar i mitten av rummet, alla vänder blickarna ditåt och där står det två flickor. De viskar till varandra, och tillslut tränger en av dem sig frammåt mot scen. En vakt hjälper henne upp och hon mimar ett ” tack ”.

Jävlar va´ snygg hon är.

Hon är nästan helt klädd i svart och bär en massa nithalsband och armband. Hon verkar väldigt nervös, hennes blick glider runt på scen, på bandet, på storbildsskärmen bakom oss, som följer vartenda steg hon tar, och tillslut på mig. Eftersom hon står alldeles stilla går jag fram till henne och ger henne en välkomms kram. Hon står som förstelnad och det ser ut som att hon ska spricka.

” Hej! Och du heter? ” frågar jag för att dölja mina röda kinder.

” Linnea, jag heter Linnea. ” rättar hon sig själv.

” Hej Linnea! Så jag antar att du kom hit för att gå på min konsert? ”

” ja, alltså, jag kom inte ensam. Min bästis följde med. Meja. Men hon hatar dig och din musik så hon följde inte med upp hit. ” hon ler brett och fnissar till lite.

Vilket underbart skratt.

” Men du fick med henne hit, det var ju bra jobbat ” undra hur gammal hon är? Hon ser rätt ung ut, men ända ganska vuxen. ” Så ska vi fortsätta? Publiken ska vi fortsätta?! ” skriker jag och som svar får jag

” JAAAAAA!!!! ” Widigs kör ett litet trum intro sen sätter vi igång från refrängen igen

” Somewhere in the rain your tears dried on your face… “

 

Linnea ska precis gå ner från scen, konserten är slut och alla går mot utgången, men jag stoppar  henne.

” Vart ska du? ” frågar jag.

” Jag hade tänkt att hitta min bästis bland allt folk och sen gå tillbaka till hotellet, du då? Vart ska du? ” hon säger det som att det var det självklaraste i världen, även fast att hon ser lite ledsen ut.

” Jag hade tänkt att du kanske skulle vilja hänga med mig så kan vi hitta på nåt´. Om du vill. ” Hennes ansikte spricker upp i ett stort leende och hon ger mig en kram. Jävlar.

 

Linneas perspektiv

Jag tar fram mobilen och sms;ar Meja.

Hej! Ska hänga med YOHIO så kommer inte än,du kan gå hem så länge kraaaaam.

YOHIO visar runt mig lite bakom scen innan vi går hem till honom, han har ett eget hotellrum med badrum och ett litet kök. Allt är vitt och ljusbrunt, och det ser inte ut att finnas en enda fläck. Han sätter sig på sängen medans jag går runt och granskar hans ganska stora hotellrum, det ligger ett foto på honom och Seike på nattduksbordet och det hänger ett par fula bruna gardiner i köket men tillslut sätter jag mig brevid honom.

Ett tag sitter vi där och bara kollar på varandra, innan han långsamt lutar sig fram och kysser mig på munnen, kyssen blir mer och mer intensiv och tillslut börjar vi ta av varandras kläder.

 

Kap. 3 (slutet)

Linneas pespektiv

Meja har bestämmt sig för att inte prara med mig, på grund av incidenten med YOHIO. Hallå! Det var ju ett halvår sen! Vill jag skrika, men det gör jag inte, då skulle hon bara bli ännu surare.

Jag har försökt hänga mer med Jakob, men han ser mig inte. Han bara hänger med Gittan – fittan! Jag vill springa fram till henne och skaka henne tills hon förstår att det är min Jakob hon flirtar med!

Jag har fortfarande YOHIOs nummer uppsatt ovanför sängen; ” Jag lovar att ringa dig så fort jag har tid över ” sa han, den där kvällen vi skildes åt, men han har fortfarande inte ringt.

Mina betyg blir sämre och sämre, jag mår sämre och sämre, känner mig värdelös. Ingen bryr sig om mig, jag är alltid ensam, pratar inte med nån´ och låtsas att allt är så bra för mamma.

 

Ska jag ringa? Vågar jag? Jag håller lappen med YOHIOs nummer i ena handen och mobilen i andra. Ska jag ringa? Jag börjar slå nummret 0708... är det värt det? Saknar han mig? Tänker han på mig varje kväll? Gråter han sig till söms för att jag inte är hos honom?

En signal, två, tre...

” Hallå? ” svarar han,

” Eh , hej ” jag fylls av glädje, han svarade!

” Hur faan har du fått tag på mitt nummer?! ”

” Du gav det till mig, det är jag, Linnea ” jag känner mig lite besviken, men ja ja, jag pratar ju med honom nu.

” Linnea? Du vet jag har träffat tusentals ´ fan – girls ´ den här sommaren, tror du jag kommer ihåg varenda en? ”

Han kommer inte ihåg mig, YOHIO har glömt mig.

” Du kommer inte ihåg? ” All glädje försvinner och jag känner mig helt tom, innan har jag levt på hoppet att YOHIO ska ringa, men, han kommer inte  ihåg mig.

” Hur fan ska jag kunna komma ihåg varenda jävla tjej?! ” skriker han, surt. Jag lägger på.

Jag orkar inte leva längre.

Jag har ingen anledning att leva.

Ingen gillar mig, jag  har  inga kompisar, inget liv.

Det enda som finns i mitt huvud är

Död.