Kärleksbrudarna

Seikes perspektiv

Vi bestämmer att det alltid ska finnas en “ agent “ hos oss ända tills de har hittat mördaren, skit jobbigt. Någon kommer följa med Isadora till skolan, någon kommer stanna här hemma med mig, någon kommer följa med till band träningarna, någon kommer följa med om vi ska ut och äta, gå på bio eller bara ta en fika. Vi kommer alltid vara förföljda. Av CBI. Kanske också mördaren. Som vill mörda Isadora. Men som kommer misslyckas. Eftersom CBI är här. Hoppas jag. Att mördaren ska misslyckas. Att CBI ska lyckas.

-          Well I stay here with you the rest of the day and I go to school with you tomorrow, sager Lisbon till Isadora.

-          Can Patrick go instead? Frågar Isadora och som svar får hon en nick, en konstig blick från Cho och ett leende, från Patrick.

-          I can stay here with you tomorrow, säger Cho till mig och ger Lisbon en blick som säger ” då kan du åka hem och vila ”, helst av allt vill jag följa med Isadora, men det går inte. Jag måste  öva med bandet innan vår första konsert.

När alla förutom Lisbon har gått sitter vi ett tag och säger ingenting. Inte förrän Isadora sätter på tv; n och vi börjar diskutera de dåliga reklamerna. Lisbon ser ut som att hon fattar noll, vilket inte är så konstigt eftersom vi pratar svenska. Efter en stund känner jag hur tröttheten väller över mig, så jag säger god natt och går och lägger mig.

Jävlar vilken dryg tisda´kväll, tänker jag när jag ligger i sängen.

 

Isadoras perspektiv

Klockan 07.46 knackar Patrick på dörren, som vi bestämmde dan innan.

-          Morning! Säger  han när jag har öppnat dörren,bakom honom står Cho, han ser lika sammanbiten som dan innan. Han har ett asiatiskt utseende och en vältränad kropp, till skillnad från Cho har Patrick ett leende på läpparna. Hans ljusa, tjocka, fluffiga hår ser elegant ut och och hans blåa ögon gnistrar av förväntan. Jag tar min skolväska ropar ett hejdå till Seike, som antagligen sover, och går mot bussen med Patrick hack i häl.

-          Well, Patrick, you don´t work on CBI and you like to smile, Patrick fnissar till lite, do you have a family? Frågar jag när vi väntar på bussen. Hans leende slocknar och han får en alvarlig min i ansiktet.

-          I had a wife and a daughter, but Red John killed them, säger han. Red John?

-          Sorry, I didn´t know. I don´t wanna be insolent, but,who is Red John?

-          That´s the problem, we don´t know, han låter upprörd och jag vill helst lämna ämnet, som tur är kommer bussen.

 

Kevins perspektiv

När bussen stannar kliver Isadora på. Fan, inte hon! skriker det inom mig, jag har en ledig plats brevid mig! Jag slänger upp väskan på den platsen och hoppas att hon inte ska flytta på den. Det gör hon inte, hon sätter sig bakom mig, phu, med en man?

-          So, tell me about your life instead, säger han till henne.

-          You know that Seike is my boyfriend, he´s best friends name is YOHIO and he´s famous here in Sweden, and in Japan. He and Seike had a band called Seremedy and they were in Japan twice! Säger Isadora exalterat, är hon ihop med Seike?! Han är ju värste kändisen! Och hon har antagligen pratat med YOHIO! Wow!

-          What can I tell you? I can´t think of anything, fortsätter hon.

-          You can tell me about your family, school…

-          No, not school, hon avbryter honom med en sträng röst.

-          Why? You know, I´m a mentalist.

-          I don´t need a mentalist! I don´t wanna talk about it, okey?!

-          No, it´s not okey, tell me, han låter lugn och Isadora berättar tillslut.

-          Well, there are a few people, and they kinda´ hit me and say wicked things to me.

-          You mean that they bully you? That´s not good. Why didn´t you tell me? Jag vågar inte röra mig, han låter så arg, och Isadora så ledsen.  Efter en stunds tysnad fortsätter Isadora

-          I have a mum and an older sister, probably I had a dad too,  de skrattar och jag andas ut, jag trodde hon skulle berätta att jag är en av de som mobbar henne.

-          I play bass and piano, and when I was a kid I played guitar, säger hon glatt. Jag har aldrig hört henne prata så mycket, hon har en vacker röst, hon är ganska söt faktiskt… Nej! Tänk inte såna´ tankar! Bussen stannar till vid skolan och alla tränger sig ut.

Jag hade ingen aning om att hon var ihop med Seike! Han är ju så sjukt cool! Jag har hört att han bor här, i samma stad som jag, men, jag  har aldrig träffat honom, eller sett honom överhuvudtaget.

 

Seikes perspektiv

På vägen till replokalen kommer det fram en tjej med lila hår och tanig kropp, hon studdsar upp å ner och hela hennes ansikte ler. Hon ber om en autograf och jag ger henne en i en bok, som hon håller i, och en på magen och jag får en puss på kinden. Sen vandrar vi, jag och Cho, vidare mot  resten av bandet.

-          Vem är det? Är det första dem säger när vi  kommer in.

-          Jag har saknat er också, det här Cho, från CBI, de ser först fundersamma ut, men sen börjar de flina.

-          Vad är det? Det är inte kul! Han måste hänga med mig överallt! Det är as jobbigt! De börjar asflabba och jag blir jätter sur

-          Vad är det som är så jävla kul!? Skriker jag. De slutar skratta, men jag ser att de fortfarande roas av... något. Jag fixar iordning micken och de andra ställer sig tillrätta.

-          Okej, vi kör Inglorious som uppvärmning sen fortsätter vi med de nya, uppfattat? Säger jag. De börjar skratta igen.

-          Sluta! Skrik growlar jag i micken.

-          Can I wait outside? Frågar Cho, jag nickar och han går hastigt ut.

-          Du... du... börjar Fredrick mellan skratten.

-          Vad?!

-          Du har ett pussmärke på kinden! Får de tillslut fram. Jag drar med handen över kinden och får rosa läppstift på fingrarna.

-          Ha ha. Jätte kul, säger jag ironiskt, var det bara därför ni skrattade?

-          Varför skulle vi skratta så mycket åt ett pussmärke, vi bryr oss inte om ditt och Isadoras sexliv, säger Corro. Kolla på den här bilden! Han visar mig en bild på Isadora och mig, vi är ute och går i en park och jag ser helt galen ut. Mitt hår sprutar åt allla håll och kanter, jag har händerna högt över huvudet och jag gör en grimage. När jag ser bilden kan jag inte låta bli att le lite.

-          Okej, det där är värt att skratta åt, men nu måste vi köra igång.

 

När vi kommer hem sitter Jane och Isadora i soffan och väntar på mig. Har det hänt nåt´?

-          Hej älskling! Hur gick det? frågar hon.

-          You have something you need to tell him, säger han och ger henne en sträng blick. Jag kollar frågande på dem.

-          Jo, asså, det är ett par personer på skolan... och ja, hon pausar, de typ, mobbar mig, säger Isadora.

-          Va´? Mobbar? Vadå?

-          Jo, de typ säger taskiga saker, och ja

-          They say mean things and hit her!

-          Va´?! Isadora! Varför har du inte sagt något?! skriker jag.

-          Jag vill inte att du ska bli arg! Som du är nu! skriker hon tillbaka.

-          Åh, Isadora! Jag älskar dig! och det kommer jag alltid att göra, det vet du, säger jag lugnande.

-          Lovar du?

-          Självklart! men vi måste reda ut de här med mobbarna, hur länge har de här pågått? Frågar jag.

-          Det är därför jag inte ville säga det till dig! Du måste alltid lösa allting! Jag klarar det själv! Seike! Jag är 20! Jag klarar mig! snäser Isadora åt mig.

-          Antagligen inte, eftersom du ber Mr. Jane om hjälp! Dessutom är jag två år äldre än du! Vi står nu ansikte mot ansikte och skriker på varandra, Isadoras ögon är fyllda med tårar och kinderna röda. Det blir en minuts tystnad innan jag säger

-          Excuse us, Mr Jane, but we need to talk alone, jag drar iväg med Isadora utåt, eftersom hon brukar lugna ner sig när hon kommer ut I friska luften.

-          Isadora, det här är inte på låtsas, de kommer inte bara sluta en vacker dag, du måste göra nånting åt det! Kom! Jag drar iväg med Isadora mot skolan.

-          Släpp mig! Det spelar ingen roll! Jag tillbringar bara en tredjedel av mitt liv i skolan! Skriker hon sammtidigt som hon sliter och drar för att komma loss från mitt grepp.

När vi kommer in i en park stannar jag, drar Isadora tätt intill mig, jag kollar in i hennes ögon och kysser henne.

-          Isadora, jag älskar dig och ingen kan sära på oss. Det är, och kommer alltid vara vi... Ett pistolskott ekar mellan träden och jag hör skrik. Jag ser  blod, men det är inte jag som är träffad, Isadora står som förstelnad innan hon faller ihop i mina armar.

 

Förlåt för min dåliga engelska, hoppas ni förstår... Kommentera gjärna vad ni tycker om mitt skrivande, om ni vill =)