Kärleksbrudarna

Inglorious kap. 5

Seikes perspektiv

När jag vaknar nästa morgon är Isadora borta. Jag rusar upp och in i köket, där är hon inte.

-          YOHIO! Vart är Isadora!? Skriker jag.

-          Va´? Mumlar han sömnigt.

-          Isadora är borta! Jag rusar runt i lägenheten ett par gånger innan jag kommer på ideén att ringa henne.

-          Hallå? Svarar hon efter fem signaler.

-          Vart är du?!

-          I skolan! Jag har lektion!

-          Va´? Säger jag förbryllat, i skolan?

-          Ja! Och du stör!

-          Men...

-          Jag vill kunna tjäna mina egna pengar och inte leva på att du är känd, säger Isadora. Jag måste tänka ett tag innan jag kommer på nåt´ bra att säga:

-          Men CBI sa ju åt oss att ta det försiktigt!

-          Tänk om Patrick råkar vara med mig då?!

-          Isadora lägg ner telefonen! Hör jag i bakgrunden.

-          Hej då! Älskar dig! säger hon och lägger på.

 

Isadoras perspektiv

Jag sitter i klassrummet och försöker skriva med vänsterhanden. Jävlar va´ svårt det är.

-          Glöm inte att det är simhall imorgon, säger läraren när det ringer ut.

-          Eh, ursäkta Mrs Pad, jag kanske inte skulle vara med imon, du vet, om det blir infeckterat och så, säger jag.

-          Jaja, gå nu, säger hon och föser ut mig ur klassrummet. Tyst går jag till mitt skåp. Jag känner hur alla först underviker min  blick och sen stirrar efter mig. Många mumlar saker som ” hon som blev skjuten ” och ” hon som nästan dog ”. De försöker dölja att de vet vem jag är och att de inte vet vad som har hänt, men misslyckas. När jag kommer fram till mitt skåp står de vanliga skrivet.

-          Jävla fitta, dumbo, hora, ditt äckel, dra åt helvete och förlåt? Säger jag tyst för migsjälv.

Står det förlåt?

Har någon skrivit förlåt?

Någon har skrivit förlåt.

Det står förlåt!

Jag står helt blixtsilla och kollar på ordet längst ner. Förlåt.

Är det till mig?

Nån´ måste ha skrivit det på fel skåp?

Det kan inte vara till mig?

Jag bestämmer mig för att nån´ har skrivit fel och öppnar skåpet. Det trillar ner en lapp på marken.

Va´ fan är det här?

På framsidan står det ” Till Isadora <3 ”, jag öppnar och läser.

Jag vill bara säga förlåt, för alla gånger jag mobbat dig, skrivit fula ord och slagit dig. Jag känner mig så... hemsk. Jag hoppas du förlåter mig, för du är världens sötaste, bästa, gulligaste, raraste, snyggaste, vackraste, underbaraste, snällaste, snyggaste igen, hetaste och coolaste person. Jag skriver det här bara till dig och ber om förlåtelse.

Hoppas du har det bra med Seike

Jag vänder mig om och blickar över koridoren med ungdommar. Inget.

Vem? Ekar det i mitt huvud.

-          What´s that? Frågar Patrick som plötsligt står brevid mig.

-          Eh, something, säger jag och viker ihop brevet.

-          Okey, can you translate what´s written on the cabinet? Frågar han.

-          No, svarar jag kyligt, can you please leave?

-          Why?

-          Because I´ve a life and how does it look if a man following me? Han gör en “ okej, ta det lugnt “ min och går. Jag lämnar mina grejer och smäller igen skåpet. Varför måste han veta allting hela tiden?! Sen går jag argt mot matsalen. När jag går förbi toaletterna tar någon tag i min arm, vänsterarmen som tur är, och trycker upp mig mot väggen.

-          Vem tror du du är igentligen?! Skriker Meja.

-          Va´?

-          Alla pratar om dig! Du vet att det är jag som bestämmer! Det är mig de ska prata om! Fattar du?!

-          Ja...

-          Fattar du inte?! Du är ingen! Ingen vill ha dig här!