Kärleksbrudarna

Seikes perspektiv

-          Men nu tycker jag vi ska prata om nåt´ positivare! Säger Isadora i ett försök att  få Jane och Monika att inte bråka.

-          Ja, vi ska ju snart ha våran första konsert, säger jag.

-          Så kul! Vart är det? frågar Monika.

-          Det ligger några timmar bort bara.

-          Några timmar! Hur länge blir ni  där?! Nästan skriker Monika.

-          Mamma...

-          Det blir bara över dan, vi kommer hem på natten, säger jag och försöker lugna henne.

-          Isadora, hur ska du klara dig?! Tänk om det händer nåt´?! Vad ska du göra då?! Bara ligga och dö?!

-          Mamma, jag klarar mig, det är bara över dan. Jag var på sjukhuset i fem veckor, jag klarar mig. Dessutom är den inte helt ur funktion. Kolla, jag kan lyfta armen och hålla på med handen och fingr...

-          Du kan omöjligt klara dig! avbryte Monika Isadora, jag kommer hit och hjälper dig.

-          Mamma! Jag är 20! J a g  k l a r a r  m i g. Resten av middagen sitter alla tysta.

 

-          Ursäkta mig, jag  vill inte vara otrevlig, men jag måste få ta en dusch. Det var lite jobbigt att duscha på sjukhuset, säger Isadora när efterrätten är uppäten. Alla nickar medlidande och på några minuter är alla påväg ut.

-          Kan du stanna en seckund? Viskar jag till YOHIO. Han nickar. När alla har gått kommer Isadora springande från badrummet, i bara trosor och BH.

-          Åh, hej, jag visste inte att du var här, säger hon till YOHIO, hur som helst. Seike, knäpp upp BH;n det är omöjligt med en hand! Jag ser att YOHIO är helt röd i ansiktet och försöker att inte titta. Jag knäpper upp BH;n och hon springer iväg igen.

-          Det är inget fel på din fliclvän iallafall, säger han när hon är utom hörhåll. Som svar får han ett skratt och en grimage.

-          Så, jag råkade höra vad du sa till Isadora, säger jag.

-          Vadå?

-          Tänker du mycket på det där med Kristina?

-          En del, jag försöker att tänka på annat, men det är svårt, säger han oroligt.

 

Isadoras perspektiv

Jävlar va´ svårt det är att tvätta håret.

Efter ca 25 minuter ger jag upp, stänger av duschen, sveper en handduk runt min kropp och tassar ut. När jag passerar vardagsrummet sitter YOHIO och Seike tätt ihoptryckta och de... gråter? Vad har hänt? När Seike ser att jag står och kollar på dem viftar han med handen som ett tecken att jag ska gå, vilket jag också gör.

Hur kommer det sig att YOHIO sitter och gråter i min lägenhet?

Jag försöker drar på mig fisbyxor och en slaffsig tröja, men  bara det tar tio minuter, men när jag väl fått på mig kläder vandrar jag ut i vardagsrummet igen.

-          Vad? Mimar jag.

-          Kristina, skriver Seike i luften. Jag vet att YOHIO har haft det svårt sen... det där, och går därför och gör varsen kopp te. Försöker.

Krash!

Jag tappar hela fatet med te och cupcakes.

-          Isadora! Vad händer där ute? Seike och YOHIO kommer springande med oroliga miner.

-          Faan  vad det bränner! Skriker jag och hoppar runt. Jag råkade nämligen spilla teet över mig och inte golvet.

-          Jävlar i helvete! Jag ser att Seike fyller en kanna med vatten och på en seckund är jag plask våt.

-          Va´ fan håller du på med?!

-          Jag tänkte att det kanske hjälpte att du fick lite kallt vatten på dig, säger han med ett leende.

-          Nu du! skriker jag, tar upp en cupcake ochslänger den i ansiktet på honom. Han laddar med mer vatten, men missar. Jag tar upp en till och trycker den i ansiktet på YOHIO, som trycker en i mitt ansikte också. Vi ser på varandra en stund innan vi brister ut i skratt. Jag skrattar så mycket att jag får ont i magen och lägger mig ner på golvet. Då passar Seike på att hälla vatten på mig. Som tur är knackar det på dörren.

Seikes perspektiv

Eftersom Isadora ligger på golvet helt dö blöt går jag och öppnar dörren.

-          Hey guys! You remember us? Skämtar Jane.

-          We just want to say that we haven´t found the killer yet and you should be careful, säger han. Isadora och YOHIO kommer gående från köket.

-          What happened?

-          Well, someone threw water at me! Säger hon och riktar blacken mot mig.

-          Det är inte mitt fel att du tappade brickan! Försvarar jag mig.

-          Det är inte mitt fel att min pappa var rik och att folk ville mörda honom!

-          Är det därför.... säger YOHIO, mer som ett antagande än en fråga.