Kärleksbrudarna

Isadora  perspektiv

Du är så äcklig, och ful.

Jag går hemmåt i regnet, allting känns blött och trist.

Du borde börja banta, du är så tjock.

Det svider fortafarande lite från slagen, men det mesta har gått över nu. Jag sätter mig ner på en parkbänk och tar upp min fickspegel. Kinden är röd och lite svullen, jag gräver i väskan och hittar tillslut sminket. Jag försöker dölja att jag har gråtit, men det går inte så bra. Skit!

Efter en stund ger jag upp och går hem.

Din slampa! Gå och häng dig!

Din jävel.

Du är så tjock, tjock, tjock.

Du är en tjockis, tjockis, tjockis.

-  Jag är hemma! Skriker jag när jag kommer innanför dörren. Det kommer en ljuvlig doft från köket, jag slänger av mig alla grejer och vandrar dit.

-  Hej älskling! Hur var det i skolan? Frågar Seike.

-  Bra, vad lagar du?

-  Jag försöker göra biffar, det hadde nåt´ fint namn men det kommer jag inte ihåg, han ler mot mig och smärtan försvinner, jag går fram till honom och ger honom en puss på kinden.

-  Det luktar iallafall gott! Jag ska bara byta kläder, du vet, regnet, säger jag och går iväg.

 

Seikes perspektiv

Det varma vattnet nästan bränner mot huden, våra kroppar står tätt tillsammans och min och Isadoras tungor leker med varandra när vi står i duschen. Mitt i alltihopa knackar det på dörren. Vi slutar hångla och hon kollar menande på mig.

-  Okej då! Jag går och öppnar, säger  jag och sveper en handuk runt min kropp. Jag öppnar ytterdörren och där står två okända personer, en tjej och en kille. Tjejen har hästsvans och ett vapen runt midjan.

-  I´m agent Lisbon and this is Jane and we´re from CIA, säger hon och visar en bricka. Jag står helt stum. CBI? I vår lägenhet?

-  We are looking for Isadora Malvern, is she here? Frågar Lisbon medans den andra kollar nyfiket I vår hall.

-  Vem är det? skriker Isadora innifrån badrummet.

-  Du borde nog komma hit, säger jag. Isadora kommer ut från badrummet och kollar frågande på Lisbon och Jane.

-  De är från CBI! Viskar jag i hennes öra

-  Va´? Vad gör de här?! efter en stunds tysnad fortsätter Isadora, gå och ta på dig lite kläder! Jag nickar och går in till sovrummet.

 

Isadoras perspektiv

När Seike har gått iväg tar jag mod till mig och frågar:

-  What are you doing here?

-  We need to talk to you, säger hon, I´m agent Lisbon and this is Jane. Vi skakar hand och jag visar in dem I lägenheten.

-  Can I ask you a question? Frågar jag när de har kommit in, Lisbon har satt sig i vår soffa och Jane går runt och kollar i lägenheten. Lisbon nickar.

-  Okey, is Jane your first or last name? jag vänder mig mot Jane.

-  Patrick Jane, säger han och fortsätter snoka.

-  Why do you snooping around in our stuff? frågar jag irriterat.

-  He´s a mentalist, he´s not an agent.

-  and then he gets snoop into our private lives?!

-  Jane, come here! Säger hon till honom och han sätter sig brevid henne I sofffan. Seike kommer in till vardagsrummet iförd en svart tröja och mjukisbyxor.

-  Bra, do you want something? Coffeé? Frågar jag. Lisbon svarar nej och Jane ja.

-  Seike, sätter du på lite kaffe medans jag klär på mig, jag väntar inte på svar och skynda in i sovrummet.

 

-  So, back to the subject, why are you here? Frågar jag återigen.

-  Well, your dad was a rich business owner, and a few days ago someone killed him. Alla I rummet tystnar, det enda som hörs är bilarna utanför den öppnade balkingdörren.

-  I didn´t even know I had a dad, säger jag långsamt. Eftersom jag inte kände honom är jag inte ledsen, men ändå känns det som att någonting saknas. När jag var mindre dagdrömmde jag om hur min pappa såg ut och sa hela tiden när jag blir stor så ska jag flytta till pappa, men jag gav upp den drömmen när jag började sjuan, för åtta år sedan.

-  And you came to tell me that? Forstätter jag

-  No, we believe that the killer has traveled here… Lisbon avbryter sig

-  To kill you