Kärleksbrudarna

Igår satt jag och pratade på skype med  en tjej från Twitter. Jag var allmänt dyster igår eftermiddag/kväll och helt plötsligt började jag gråta när jag pratade. Jag fortsatte berätta det som hade hänt samtidigt som jag grät. Sen när jag tystnade hörde jag att hon oxå grät. Hon sa att hon blir så ledsen när jag är ledsen, att jag förstjänar bättre. Jag är en så fin person och borde få ha lika fina vänner som jag själv är. Att jag bara ska strunta i alla som säger taskiga saker, hon kommer alltid vara där och stötta mig. Hon tyckte jag var stark som orkade vara mig själv även fast det var motgångar. Hon tyckte att jag skulle fortsätta vara jag även fast andra inte gillade det.

Bara för att jag är mig själv ska jag inte behöva få en massa elaka komentarer och konstiga blickar.

” Du är en som jag älskar av hela mitt hjärta. Jag vill alltid att du ska må bra & vara glad. Jag älskar dig för den du är <3 ”

Det börjar bli lite läskigt för min ” fantasivärld ”, twitter och mina drömmar/tankar, är min verklighet. Skolan är inte vardag längre, skolan är bara nåt´ man tar sig igenom  för att livet ska bli lättare i framtiden. Kunde jag, skulle jag stanna hemma. Min twitter-vänner står närmare mig än mina vänner ” påriktigt ”, Jag glider iväg från verkligheten. Jag behöver en hake som håller mig kvar här på jorden. Någon jag kan gå ut på stan med och helt randomly ta  en fika elr så.

 Jag gjorde det här för att ni alla ska veta att livet inte är en lek, det är ibland väldig jobbigt. verkligheten svävar iväg och internet får en att glömma vad som är påriktigt och vad som är på lådsas. 

och sen dess har alla blivit jättekonstiga... Många har frågat mig " var det jag? Har jag gjort nåt? " och en del min kompis Ida... Hallå! Har ni gjort nåt vet ni om det! 

Jag har börjar chatta ganska mkt med Heikki, en " kändis " ( han spelar i DIE/MAY där Seike sjunger ) och det är kul! Han är från Finland men kan  en del svenska. Sen har jag ju mina underbara vänner från twitter; Wendela och Emelie. Ni betyder allt. Vi har börjat Skypa oxå och prata med varandra isf att bara chatta. O det är ju kul! Jag vet inte riktigt. Allt är bara väldigt förvirrande. Jag är glad. Oftast. Men ibland händer det saker som inte är så kul, och då pratar jag med Wendela elr Emelie isf nån av mina " riktiga " vänner. Vill inte att mamma ska blanda sig i, men mina lärare lär väl berätta ikväll... Det är nämligen så att det kommer 22 lärare till mitt hus. Så då lär det väl komma fram. 

Ville bara uppdatera er lite...