Kärleksbrudarna

Hej! XD

 

Så, idag är det 8 dagar sen jag och Emelie pratade. Jag vet inte vad jag ska säga riktigt... På nåt´ sätt saknar jag ju henne men det känns ändå som att det här hjälper oss på nåt´ sätt.. Jag vet att det är konstigt., ni behöver inte påminna mig, men nu har jag inte gråtit över henne sen, aa mitt senaste inlägg. Ni kanske inte tycker att det är så lång tid, men jag brukade gråta varje kväll innan vi bestämde detta. ( Eller det kanske var jag som fick oss att göra såhär men det spelar ingen roll nu. ) Fråga mig inte vrf jag grät, för det vet jag inte riktigt själv än, men jag gjorde det. Kanske för att jag hela tiden saknade henne och tänkte på henne hela tiden och ja. Det var inget annat än Emelie. Allting kretsade runt Emelie. Nu gör det inte det så det kanske är bra? Och det är inte Emelies fel, det vill jag verkligen inte att ni ska tro. Det var jag själv som var för obsessed för att släppa henne. Släppa kanske är fek ord men acceptera att vi bor så långt bort från varandra och att ingen kan göra något åt det. Nu när jag inte ska prata med henne tänker jag inte så mycket på vår distans. Jag tänker på henne, självklart. Hon är en underbar person och hon förtjänar allt i världen, så snäll är hon. Varje gång jag bläddrar förbi henne bland mina bilder sticker det till lite i bröstet, men jag vet att det är såhär nu. ( satte btw på notis på henne igen, jag var tvungen... ) Jag får leva med detta som jag har gjort. Och somm sagt så mår jag rätt bra. Jag har inte  raderat nåt´ några bilder elr nåt´ och inte avföljt, jag har bara låtit det vara.