Kärleksbrudarna

YOHIOs perspektiv

Tjejerna i publiken hoppar och skriker, jag sätter mig  på scen kanten och fortsätter på ” rain ~ a scene in rain ~.

” You won´t see the seasons change again

But I hope that you´re still with me ”. Plötsligt stängs mikrofonen av och allting blir svart I lokalen, det är dags. En lampa swichar runt ovanför publiken.

” Nu komme... ” micken är fortfarande av, ” sätt på micken för fan! ” skriker jag.

” Nu kommer vi välja en random person i publiken som kommer få komma upp hit på scen med mig, och ja, ni får se. ” säger jag när de äntligen har fått på micken. ” Nu ska vi se vem lampan stannar på... ” Lampan stannar i mitten av rummet, alla vänder blickarna ditåt och där står det två flickor. De viskar till varandra, och tillslut tränger en av dem sig frammåt mot scen. En vakt hjälper henne upp och hon mimar ett ” tack ”.

Jävlar va´ snygg hon är.

Hon är nästan helt klädd i svart och bär en massa nithalsband och armband. Hon verkar väldigt nervös, hennes blick glider runt på scen, på bandet, på storbildsskärmen bakom oss, som följer vartenda steg hon tar, och tillslut på mig. Eftersom hon står alldeles stilla går jag fram till henne och ger henne en välkomms kram. Hon står som förstelnad och det ser ut som att hon ska spricka.

” Hej! Och du heter? ” frågar jag för att dölja mina röda kinder.

” Linnea, jag heter Linnea. ” rättar hon sig själv.

” Hej Linnea! Så jag antar att du kom hit för att gå på min konsert? ”

” ja, alltså, jag kom inte ensam. Min bästis följde med. Meja. Men hon hatar dig och din musik så hon följde inte med upp hit. ” hon ler brett och fnissar till lite.

Vilket underbart skratt.

” Men du fick med henne hit, det var ju bra jobbat ” undra hur gammal hon är? Hon ser rätt ung ut, men ända ganska vuxen. ” Så ska vi fortsätta? Publiken ska vi fortsätta?! ” skriker jag och som svar får jag

” JAAAAAA!!!! ” Widigs kör ett litet trum intro sen sätter vi igång från refrängen igen

” Somewhere in the rain your tears dried on your face… “

Linnea ska precis gå ner från scen, konserten är slut och alla går mot utgången, men jag stoppar  henne.

” Vart ska du? ” frågar jag.

” Jag hade tänkt att hitta min bästis bland allt folk och sen gå tillbaka till hotellet, du då? Vart ska du? ” hon säger det som att det var det självklaraste i världen, även fast att hon ser lite ledsen ut.

” Jag hade tänkt att du kanske skulle vilja hänga med mig så kan vi hitta på nåt´. Om du vill. ” Hennes ansikte spricker upp i ett stort leende och hon ger mig en kram. Jävlar.

Linneas perspektiv

Jag tar fram mobilen och sms;ar Meja.

Hej! Ska hänga med YOHIO så kommer inte än,du kan gå hem så länge kraaaaam.

YOHIO visar runt mig lite bakom scen innan vi går hem till honom, han har ett eget hotellrum med badrum och ett litet kök. Allt är vitt och ljusbrunt, och det ser inte ut att finnas en enda fläck. Han sätter sig på sängen medans jag går runt och granskar hans ganska stora hotellrum, det ligger ett foto på honom och Seike på nattduksbordet och det hänger ett par fula bruna gardiner i köket men tillslut sätter jag mig brevid honom.

Ett tag sitter vi där och bara kollar på varandra, innan han långsamt lutar sig fram och kysser mig på munnen, kyssen blir mer och mer intensiv och tillslut börjar vi ta av varandras kläder.

Kap. 3 (slutet)

Linneas pespektiv

Meja har bestämmt sig för att inte prara med mig, på grund av incidenten med YOHIO. Hallå! Det var ju ett halvår sen! Vill jag skrika, men det gör jag inte, då skulle hon bara bli ännu surare.

Jag har försökt hänga mer med Jakob, men han ser mig inte. Han bara hänger med Gittan – fittan! Jag vill springa fram till henne och skaka henne tills hon förstår att det är min Jakob hon flirtar med!

Jag har fortfarande YOHIOs nummer uppsatt ovanför sängen; ” Jag lovar att ringa dig så fort jag har tid över ” sa han, den där kvällen vi skildes åt, men han har fortfarande inte ringt.

Mina betyg blir sämre och sämre, jag mår sämre och sämre, känner mig värdelös. Ingen bryr sig om mig, jag är alltid ensam, pratar inte med nån´ och låtsas att allt är så bra för mamma.

Ska jag ringa? Vågar jag? Jag håller lappen med YOHIOs nummer i ena handen och mobilen i andra. Ska jag ringa? Jag börjar slå nummret 0708... är det värt det? Saknar han mig? Tänker han på mig varje kväll? Gråter han sig till söms för att jag inte är hos honom?

En signal, två, tre...

” Hallå? ” svarar han,

” Eh , hej ” jag fylls av glädje, han svarade!

” Hur faan har du fått tag på mitt nummer?! ”

” Du gav det till mig, det är jag, Linnea ” jag känner mig lite besviken, men ja ja, jag pratar ju med honom nu.

” Linnea? Du vet jag har träffat tusentals ´ fan – girls ´ den här sommaren, tror du jag kommer ihåg varenda en? ”

Han kommer inte ihåg mig, YOHIO har glömt mig.

” Du kommer inte ihåg? ” All glädje försvinner och jag känner mig helt tom, innan har jag levt på hoppet att YOHIO ska ringa, men, han kommer inte  ihåg mig.

” Hur fan ska jag kunna komma ihåg varenda jävla tjej?! ” skriker han, surt. Jag lägger på.

Jag orkar inte leva längre.

Jag har ingen anledning att leva.

Ingen gillar mig, jag  har  inga kompisar, inget liv.

Det enda som finns i mitt huvud är

Död.

Alex perspektiv

Jag är ute och springer i skogen, vinden blåser i mitt ansikte och får mitt hår att fladdra. Benen bara springer och springer, utan att bli trötta och jag är helt omedveten om omgivningen, ser bara träden framför mig. Det far en pil genom luften som träffat mig i benet. Jag skriker av smärta.

-          Här borta! Jag träffade den! Skriker någon. Jag ser ljus från två ficklampor som närmar sig, jag kollar förfärat på pilen i mitt ben. Jag bryter av den och hasar mig frammåt, men hinner inte komma så långt förrän någon tar tag i mig och trycker upp mig mot ett träd.

-          Mr Argent, vad ska vi göra med den? Frågar den mystika mannen. Jag visar tänderna och försöker bita honom, riva honom men han håller fast mig. Mr Argent kommer fram, han kollar på mig med sina kalla ögon och ler ett svagt leende.

-          Är det inte miss Alexandra Row, det är en ära att få träffa dig, så här öga mot öga. Jag gör ett utfall, men hans kompis håller i mig, hårt.

-          Behöver du lite hjälp med den här? säger han och böjer sig ner mot pilen i mitt ben, han vrider om. Smärtan är olidlig, men jag rör inte en min, inte framför Argent.

-          Vet du varför det är bra med pilar? Frågar Mr Argent kompisen.

-          För att det inte läker förran man tar bort den, säger han och ler, ett falskt leende.

-          Vart har du dina vänner då? Flicka! Han kollar in i mina normalt blågröna, men nu gula ögon. Svara!

-          Aldrig i livet att jag avslöjar det för dig! skriker jag. Han spänner blicken i mig men jag avslöjar ingenting, Mr Argent suckar och säger:

-          Men vi har ju en regel som vi alltid följer, vi jagar bara om vi är jagade. Han viftrar med handen och hans kompis släpper mig. Jag sjunker ihop på marken, försöker få bort pilen, men det går inte. Jag ställer mig upp och ska attakera, men hela världen börjar gunga, jag trillar ner mot marken och slår i huvudet. Allt blir svart.

Jag vaknar av huvudvärk, det luktar fortfarande skog och världen gungar fortfarande. Jag öppnar långsamt ögonen, Derek bär mig i sin famn. När han märker att jag har vaknat kollar han på mig. Hans vackra blåa ögon kollar snällt på mig. Hans korta, svarta hår är rufsigt, men det passar honom. Han är bredaxlad och är sjukt stark. Varje gång jag träffar eller överhuvudtaget tänker på honom, lixom pirrar det i magen. Det är grynning och hela skogen lyser i guld gult.

-          Hur känner du dig? frågar han med sin mörka, men ändå ljusa röst.

-          Snurrigt, svarar jag och ler mot honom. Han har ögonen framåt och märker inte hur röd jag är om kinderna. Derek vet inte att jag är kär i honom, och jag kommer aldrig erkänna det heller. Han är ju en Alpha och jag en Beta. Det går inte, så jag håller mina känslor för mig själv. I mina fantasier berättar jag för honom att jag älskar honom, och vi lever ett lyckligt liv tillsammans. Utan jägare och andra hot. Jag går ut skolan och skaffar ett jobb.

-          Här, kommer du in själv? Frågar Derek när vi kommer fram till hans svarta bil. Jag nickar och klättrar in. Pilen i benet är borta och det har läkt, som tur är, men jag är fortfarande snurrig.

-          Varför känner jag mig så konstig? Frågar jag när vi sitter i bilen och är påväg ” hem ”.

-          Jägarna hade nånting på pilen som gjorde att du tappade medvetandet. Han låter så manlig på nåt´ sätt. 

Jag sitter på golvet i den gamla lagerlokalen när någon smäller upp dörren bakom mig.

-          Vart har du varit hela dagen? Frågar Scott när han stormar in.

-          Du vet att Derek inte tycker om att du tar med vanliga hit, särskilt Stiles, säger jag istället.

-          Hu... hur kunde du veta att det var jag? frågar Stiles oförstående.

-          Du är alltid nervös när du kommer in hit, ditt hjärta slår snabbt.

-          Lärana var jätteoroliga, och det blev inte bättre när de ringde och frågade din pappa vart du var. Han är jätteorolig. Scott tar en stol och sätter sig framför mig.

-          Va´ fan gör du här Stiles? Derek kommer uppifrån med Isaac och Boyd, hans ögon blixtrar av ilska. Scott du får inte ta hit vanliga människor! Isaac och Boyd flinar bakom honom, jag spänner blicken i dem och de slutar direckt.

-          Vart är de andra? Frågar jag för att bryta tystnaden.

-          Erica och Cora är ute och gör nåt´ tillsammans, tror jag. En tjej grej, svarar Derek.

-          Du vet, jag är en tjej, det verkar som att han inte har tänkt på det tidigare och jag blir sårad, det minimerar chansen att han gillar mig.

Dereks perspektiv

Alex ansikts uttryck ändras från glad till besviken. Gjorde jag nåt´ fel?

-          What about... cookies? Säger Cora som kommer inrusande i rummet, men hennes leende försvinner när hon får syn på Alex. Hon tycker inte om henne bara för att jag gör det. Stiles skiner upp och tar papppåsen med kakor som Cora håller i. Isaac och Boyd tränger sig förbi mig och fram till Stiles, likaså gör Scott. Jag tar de sista stegen i trappan ner till bottenvåningen, går fram till Alex och ger henne en hjälpande hand. Hon slår bort den och reser sig upp.

-          Jag kan klara mig själv! Jag går hem nu, säger hon och lämnar byggnaden. Jag kollar efter henne genom fönstrena, när jag vänder tillbaka huvudet möts jag av en leende Cora.

-          Cora, bara för att du är min syster betyder det inte att du kan göra vad du vill, utan att jag bryr mig. Hon fattar inte vad jag menar, hon bara står och flinar, som att hon har vunnit och jag förlorat. Ilskan blixtrar inom mig. Varulven innom mig kommer fram och jag slår till henne över kinden. Det rinner blod och det ser som att Stiles ska spy.

-          Lämna mig ifred! Jag går ut i friska luften och smäller igen dörren bakom mig.

Kan de inte bara lämna mig ifred!?

Alla karaktärena ( förutom Alexandra ) är med i  serien " Teen wolf ", om ni vill veta hur de ser ut eller helt enkelt se serien ( de första avsnitten är inte så bra, men sen är de AWESOME!! ) är det bara att söka på Twitter eller helt enkelt google: Tayler Hoechlin = Derek, Tyler Posey = Scott,  Dylan O´Brien = Stiles och i framtiden Crystal Reed = Allison

YOHIOs perspektiv

Jag knackar vilt på Amayas dörr.

När ingen öppnar rotar jag runt i fickorna på min rosa jacka, tillslut hittar jag extranycklen. Jag skyndar mig att låsa upp, springer in i lägenheten och letar efter Amaya. Jag skriker och skriker, men får inget svar. Jag rycker upp dörren till badrummet. Det är blod på golv och väggar och jag håller på att kräkas av åsynen,men det finns inga spår efter Amaya.

Vart kan hon ha tagit vägen? Jag fortsätter in i sovrummet, och där är hon! ” Amaya! ” skriker jag och springer fram till henne, sängen hon ligger i är full av blod, precis som hon. Hon ligger orörlig. ” AMAYA!! ” Inget svar. Hon håller en kniv i handen, hon har skurit sig på båda handlederna, precis på blodådrena och hon har förblödit. Hon har också ristat in YOHIO på sin mage med kniven. Det känns hemskt att det är mitt namn som står blodigt på hennes mage. Jag är så chockad att jag inte kan gråta. Jag bara kollar på mitt namn. Mitt namn skrämmer mig. Nu kommer gråten, jag gråter och gråter. Jag kan inte leva utan Amaya! Jag skriker och gråter och skriker.

Jag kan inte fatta att hon är borta.

Hon kan inte vara borta.

Hon får inte! Det river och sliter inom mig och jag faller tillslut ihop på golvet.

Det kommer in en polis och tar tag i mig, försöker få bort mig från platsen. Jag stretar emot, kan inte lämna Amaya. ” Jag måste vara hos Amaya! ” skriker jag åt polisen, som nu har ropat på hjälp. Det kommer en till polis och försöker hjälpa den andra att få bort mig. ” NEEJ! Jag kan inte lämna henne! Hon behöver mig! ” de får ut mig ur rummet, men  jag fortsätter kämpa. Jag gråter floder, får inte lämna Amaya! Jag lägger all min tyngd frammåt och hoppas att de ska släppa mig, men det gör de inte. Jag slutar kämpa och sjunker ihop på golvet, en kvinnlig polis sätter sig framför mig. ” Kom nu stackare, du måste härifrån. ” hon försöker ge mig en kram, ” Skjut mig. ” säger jag lågt. ” eh, va´? ” ” JAG VILL INTE LEVA! SKJUT MIG! ” Skriker jag, jag reser mig hastigt upp, jag sliter mig loss från hennes grepp. Jag springer in mot Amaya, men de får tag på mig.

” AMAYA! ” 

Seikes perspektiv

Hur kan någon göra så mot Amaya?! Hur kan någon överhuvud taget mobba Amaya?! Hon som är så snäll och rar, och så ortoligt snygg! Tänker jag vid frukosten. ” Du, jag fattar det inte, hon är ju så, attracktiv. ” säger jag med mat i munnen till YOHIO, han ger mig en sträng blick innan han säger ” Jag tycker så synd om henne! Dessutom så är vi ju inte där och kan hjälpa henne! ” ” Vad har hänt? ” frågar Ray. ” eh, tja, Amaya... ” börjar YOHIO. ” Mobbarna har våldtagit Amaya. ” avbryter jag. Det känns konstigta att använda ordet ´våldtagit ´, det låter så hemskt. Både Ray och JENSiiH spärrar upp ögonen.

” Hej Amaya! ”säger YOHIO ” och hej från mig också! ” tilläger jag. ” YOHIO, Seike, hej.  ” säger hon. ” hur är det? jag menar... ” ” jo jag mår bra” säger Amaya, men hon låter inte övertygande. ” hur är det i skolan? Har du pratat med rektorn? ” Frågar jag. ” Jag går inte till skolan längre ” hon säger det så tonlöst, precis som allt annat hon sagt. ” men Amaya! Det måste du! ” säger YOHIO, både förfärat men också lite irriterat, som att hon inte fattar att skolan är viktig. ” åh, kan det bli så mycket värre? ” klagar YOHIO. ” Ja, det har det redan blivit. ” ” Va´? ” säger vi i kör. ” YOHIO, alla, och jag menar alla, vet om oss. De vet allt! Och jag menar allt! Det finns foton på oss alla tre, på mig och Seike och på oss. När vi kramas, håller hand och pussas! Det finns till och med bilder på när jag och Seike pussas! Det är citat där det står ´ de  nya kärleksparet´, ´YOHIOs flickvän otrogen med hans bästa vän´och liknande. Vi är i varenda skvallertidning! ” säger hon och hämtar andan. ” men, ” ingen av oss kommer på nåt´ vettigt att säga. ” ha ha har du ingen tjej kompis eller nån´ du kan prata med då? ” får jag fram tillslut, efter evigheter av tystnad. ” nej ” lika tonlöst som allt annat. Vad har hänt med Amaya?

Amaya perspektiv

” YOHIO Har nåt´ han måste berätta. ” säger Seike när alla har en hamburgare i handen. ” Va´? Vad menar du? ” YOHIO kollar oförståenede på Seike. ” Du vet, det där. ” när YOHIO inte fattar fortsätter Seike ” Vi ska åka till Japan och spela på några konserter. ” Seike ser väldigt allvarlig ut, men jag fattar inte varför? ” Ja, och? ” Jag fattar inte att det ska vara nån  big deal, de blir borta ett tag, sen kommer de hem igen. ” Amaya, vi blir borta i ett år. ” Det är som att hela min värld rasar på en sekund, de kan väl inte bara lämna mig här?! Tänk om det händer nåt´ i skolan? Eller hemma!? Eller om jag är ute med tjejerna och dricker lite för mycket? Vem ska då ta hand om mig? och vem ska ta hand om dem? Tommy? Det finns inte en chans att jag låter dem lämna mig här! Ensam! Både YOHIO och Seike står  med nerböjda huvuden. ” Hur? När? ” Får jag ur mig. Båda står tysta ett tag, men tillslut säger YOHIO ” Vi åker om två veckor, så det är lång tid kvar. Vi hinner göra en massa saker innan vi åker. ” han  försöker le, men det ser mer ut som en grimase. Jag bara står där med tårar i ögonen, hur kan de göra så mot mig? Hur?! Jag känner hur ilskan bubblar upp inom mig, sammtidigt som jag känner hur  tårana börjar rinna på mina kinder. Jag bara skriker rakt ut. Hur kan de?! Ingen av killarna vågar göra nåt´. Jag vänder ryggen till dem och börjar springa mot.. ingenstans. Bort.

 Jag springer tills benen viker sig, sen faller jag ihop gråtande på marken. Det verkar som att jag har kommit till nån´ slags park. Det går förbi två mammor med barnvagn, de kollar konstigt på mig och skyndar sen iväg med snabba steg.

Jag ligger där på marken och gråter ett tag, ända tills det kommer fram en gammal gubbe till mig. Han är så gammal att han skakar när han sätter sig ned brevid mig. Han har långt skägg och en ranglig kropp. ” Såja, såja flickan min. Vad är det som tynger ditt hjärta? ” frågar han vänligt, jag sätter mig sakta upp och granskar honom noggrannare. Han ser ganska välskött ut, även fast kläderna är lite slitna här och där. Vi sitter tysta en stund, sen börjar jag berätta hela historien. Från att jag sprang in i YOHIO och Seike och att mitt liv har varit underbart sen dess, tills att de berättade att de ska lämna mig om två veckor!

När jag väl är klar känner jag mig lättad, det kändes bra att få prata ut om det. Han  klappar mig på ryggen och säger ” Ni ungdomar. ”

YOHIOs perspektiv

Vi har letat igenom hela stan nu, jag har ringt henne säker tusen gånger och jag börjar bli orolig. Vart kan Amaya tagit vägen? ” Vad sägs om att vi går hem till mig? ” frågar Seike plötsligt ” vem vet, hon kanske är där ” Jag kan inte annat än hålla med, så vi går snabbt hem till Seike.

Men när vi kommer fram är hon inte  där heller. Nu syns det på Seike att han också är orolig, han går fram och tillbaka i köket och tar tillslut upp sin mobil. ” Hej Amaya, det är jag, eh, och om du hör det här kan du väl ringa upp? Eller åt minstone höra av dig på nåt´ sätt. Vi är jätteoroliga att det har hänt nåt´ , och ja, det här kommer låta så fånigt om du sitter på ett fik och dricker kaffe, men, snälla ring mig. Puss! ” det sista säger han med lite oro i rösten.

Efter ca en timme ringer min mobil, jag drar snabbt upp den ur fickan och svarar ” Amaya? ” det hörs att den i andra änden tar ett ljupt andetag inana den svarar ” ja ” jag fylls av glädje när jag hör Amayas röst. ” Jag skulle behöva prata med dig, ensam. Inte med Seike. Bara med dig. ” hennes röst låter skakig och osäker. ” okej då ” säger jag och nickar fastän jag vet att hon inte kan se det. ” Jag är redan hemma hos dig, men inte du. ” ” Jag skyndar mig så mycket jag kan, puss ” hon lägger på och jag springer och börjar ta på mina rosa skor. ” Vart ska du? ” frågar Seike som inte hört vårt sammtal. ” Jag ska hem till mig, du behöver inte följa med. Du får inte följa med ” Jag smäller ingen dörren och springer enda hem till mig.

Jag flåsar när jag tillslut knackar på min egna dörr. Amaya öppnar med en gång, hon ger mig en kyss på munnen direckt, jag blir lite chockad och backar ett steg, men kramar sen om henne. Hennes hår luktar så gott och hon är så varm, jag skulle aldrig vilja släppa taget. ” Ja, ja, jag.. ” mer än så får jag inte fram. Amaya tårkar bort en osynlig tår under ögat och kollar sen på mig, som att jag ska ha alla svaren?! ” jag, har ingen aning hur vi ska lösa det här ” får jag tillslut ur mig. ” Det är okej, jag har kommit på hur vi ska lösa det! ” Amaya ser överlycklig ut. ” Berätta! ” uppmanar jag henne. ” Jo kolla här , säger hon och tar upp en almänacka, ” Här, om fyra veckor har  vi studiedagar, då kan jag åka upp till er, och sen här är det höstlov. Sen kommer ju jullovet, sportlovet, påsklovet och till sist sommarlovet, och sen kan det inte vara så långt kvar innan ni kommer tillbaka! Sen får man inte glömma att vi har studiedagar ibland också! Och så ibland när ni har tid får ni komma det hit och hälsa på mig! Det blir ju jättebra! ” Jag fylls av hopp och glädje när jag hör allt detta, men sen kommer alla negativa saker ” men, blir det inte dyrt? Det kostar väldigt mycket att åka till Japan. ” säger jag lite mer ledsamt. ” Jo, men jag har kollat det, de första två gångerna jag åker kostar det som vanligt, men sen, om jag skaffar nåt´ kort eller vad det var, blir det billigare. Kolla här. ” Amaya drar in mig i lägenheten och visar mig på min dator. ” Kolla här; ´ reser du mycket? Blir det för dyrt? Prova här! Alla gånger efter andra resan blir det dubbelt så billigt! Betala ändast halva priset till vilket resmål du vill! Om du köper ett airprolomun! Ändast 35 kr mån! ´ ” läser Amaya högt för mig. ” Du har verkligen fixat det här! Jag är så glad att jag inte behöver vänta ett helt år för att få krama dig, min ängel. ” säger jag och pussar henne.

You´re the one kap. 10

Seikes perspektiv

Först gillar hon mig, sen sabbar jag det så att hon hatar mig, sen blir det bra igen och då sbbar jag det igen så nu hatar hon mig. Jag skulle inte ha sagt det, jag skulle låtit YOHIO göra det. Fan. Nu får jag inte ens prata med henne! Jag blir så arg på mig själv! Jag sparkar till en låda på golvet och det åker ut en massa grejer. Vad är det här? Jag sätter mig ner på golvet och rotar runt, två av mina tröjor, ett par byxor, en massa foton, ett gosedjur och tre biljetter till Sundsfallet. Vad är det här? Alla bilderna är på mig, YOHIO och... Amaya? Vi ser så glada ut. Jag bläddrar runt bland fotona och hittar en massa bilder på oss, tillsammans. Jag känner hur det rinner en tår nerför min kind, jag torkar snabbt bort den. Jag ska inte gråta! Jag fokuserar på nåt´ annat. Hur kom den här lådan hit? Amaya måste ha varit här! Jag rafsar ihop allt i lådan igen och slänger in den i förådet. Det börjar tåras  i ögonen och jag hämtar tillbaka lådan.

Äntligen klar! Jag har satt upp alla bilderna på kylen och frysen så att jag kan kolla på oss varje gång jag ska äta nåt´ eller bara går förbi. Jag kollar stolt på mitt skapande, sen tar jag upp min t-shirt och suger in doften efter Amaya. Hon luktar ljuvligt.

YOHIOs perspektiv

När vi äntligen är framme vid hotellet i Japan skickar jag ett sms till Amaya. Äntligen framme på hotellet ;) Jag överlevde flygresan =D Saknar dig jätte mkt <3 önskar du var här hos mig puss <3 <3 =X

Jag och Seike delar rum, som vanligt. ” Har du med dig den där!? Jag trodde du hatade den ” säger jag när jag få se Seike ta upp en svart t-shirt med en massa rosa döskallar på. ” Ja, men lukta! ” jag tar emot tröjan som Seike räcker fram till mig. ” Den luktar ju som Amaya! ” utropar jag. ” Ja, det är därför jag har med den! Jag hatar ju den tröjan! ” Vi kollar ett tag på varandra, sen börjar vi gapskratta.

” Men hon kommer ju hit om två veckor! ” säger jag när jag slutat skratta. ” tror du hon kommer hit för att få träffa mig? Amaya hatar mig! Jag har inte pratat med henne på två veckor, till skillnad från dig, som typ har bott med henne. ” säger Seike alvarligt, han kollar på mig som att det vore den självklaraste saken i världen. ” Amaya hatar inte dig. ” säger jag ” hon är inte sån´. ”. Han kollar skeptiskt på mig, och fortsätter packa upp sin väska. Det plingar till i mobilen och jag läser sms;et jag fått från Amaya. Så bra då! Saknar dig jätter mkt med <3 önskar jag kunde åkt med till Japan men, skolan... puuuuuuuuuss <3 <3 P.S be Seike ringa mig när han har tid ;) LÖV YA!  Jag visar Seike sms;et. ” Jag sa ju att hon inte hatade dig! ” säger jag kaxigt. Då hoppar han på mig och slänger mig  i sängen, sen börjar han kittla mig. Jag håller på att dö av skratt. ” Sluta! Sluta! ” skriker jag mellan skratten, men han håller på ända tills Ray kommer in i rummet, ” Ska ni ha nån´ mat eller? ” Vi följer med Ray till hissen, men längre än så kommer vi inte innan vi börjar skratta igen. Han föser in oss i hisssen för att ingen ska höra och den börjar åka nedåt.

När hissdörrana öppnas hittar Linder mig, Seike och Ray skrattande på golvet. Hur är det möjligt?  Hela middagen sitter Seike och jag och kollar på varandra.

” Hur har ni löst det med Amaya då? ” frågar Linder plötsligt. ” Herregud! Jag har glömt att ringa Amaya! Oh, skit! ” Seike springer iväg med mobilen i högsta hugg.

Amayas perspektiv

” Hej! ” säger han ovanligt glatt i mobilen. När jag inte svarar fortsätter han  ” du sms;ade YOHIO att jag skulle ring när jag hade tid ” ” Jag trodde inte att du skulle ringa så snart ” erkänner jag. Mina ögon  är tårfyllda och jag kan inte hålla tillbaka snyftningarna längre, allting kommer på en gång. Snyftningarna, tårana och känslorna. ” men gumman, vad är det? ” säger han i mobilen. Jag kan inte prata jag är alldeles för ledsen. ” åh, jag önskar jag var där hos dig nu. Varför har du inte pratat med mig tidigare? ” han låter uppriktigt ledsen. ” Det är skolan ” får jag fram ” och pappa ” tystnad ” han har börjat dricka, och han har slagit Mikael. ” ” Men herregud! Vart är han nu då? Är han kvar hos din pappa? Är han skadad? Hur kunde allt det här hända så snabbt?  Vad har hänt i skolan? Mår du bra? Har han slagit dig också? Ni måste ju anmäla honom!  ” ” Det är okej, Mikael är här hos mig. Ja, jag har funderat lite på det... ” Funderat! Ni måste anmäla honom! Han slog Mikael! Barnmisshandel! Har han slagit dig? Du måste berätta! ” ” Nej, han har inte slagit mig sen jag var liten... ” ” Sen du var liten?! Har det här hänt förut?! Va´ fan Amaya! När var senaste gången han slog dig?!  ” ” Jag var väl kanske, sju då. Har du inte sätt ärren på min rygg? ” ” Ärren!? Amaya! Varför har du inte sagt nåt´? Det här är allvarligt! ” Jag skäms lite att jag inte gjort nåt´ och kan inte svara. ” Förlåt, jag har inte vågat, sen slutade han ju och så, så jag tänkte att, ja, att det inte var nödvändigt.” säger jag nedstämt. ” åh, älskade Amaya. Jag önskar att du inte var så långt borta! Men vad var det med skolan? Är det mobbarna? ” hans tonfall är mjukt och medlidsammt  ” ja, tydligen har någon hittat att vi har haft sex och alla fryser ut mig eller kallar mig ´jävla hora´ och sånt´. ” ” jag önskar så innerligt att vi bara dansade och sen att du gick tillbaka till din kompis... ” ” Linda är inte min kompis! Snälla Seike, kan vi prata om nåt´annat? Jag håller ju på att gråta ihjäl! Igentligen så ville jag att du skulle ringa av en annan anledning. ” tystnad igen. ” Jo, jag pratade ju inte med dig och så, och det var inte för att jag inte gillade dig. Det var för att jag gillade dig. ” säger jag och håller andan spänd över  hans svar. ” Eh va´? ” inte svaret jag hade väntat mig. ” alltså, jag är helt, totalt, förälskad i dig. ” återigen tystnad. ” Seike? ”

You´re the one kap. 11

YOHIOs perspektiv

“ YOHIO! “ skriker Seike, han kommer med bestämmda steg tillbaka till matbordet. ” Förklara! Viste du?!  Varför har du inte sagt nåt´?! Är du helt dum i huvet´ eller?! ” han verkar väldigt uppröd. ” Jag vet inte vad du menar? Seike, vad har hänt? ” Jag försöker låta lugn men det är lite svårt när Seike  är så uppstissig. ” Varför Amaya inte pratade med mig på två veckor!? ” ” Jag har ingen aning om varför Amaya inte pratade med dig på två veckor? Jag lovar! ” Seike går argt tillbaka till sin plats  och slänger i sig maten. Alla sitter helt tysta restan av middagen.

” Dåså killar, publiken släpps in om 30 min. VIP om ca 10. ” hör jag JENSiiH ropa i den stora arenan. Jag går in bakom kuliserna och tar en klunk av min cola. ” Åh, YOHIO. Precis dig jag letade efter, du och Seike kör det vanliga va´? ” frågar Ray, ” han verkar lite upprörd, du kanske borde prata med honom. Du är den enda han lyssnar på. ” Jag nickar och beger mig mot ´slappar rummet´ som vi kallar det. Där står det alltid en massa mat och dricka, två soffor och en tv. Jag sätter mig brevid Seike i en av sofforna. ” Du, vi kör det vanliga va´? ” ingen reaktion. ” Du vet att jag blir sårad när du är arg på mig. ” Han kollar på mig, som att jag var den hemskaste personen i världen.” Vad har hänt? Är det nåt´ Amaya sa? ” När han inte svarar går jag iväg och ringer till Amaya.

” Hej Darling ” svarar Amaya, ” vad har du sagt till Seike?! ” jag hör själv hur arg jag låter, men kan inte hjälpa det. ” Vadå? Är han ledsen? ” hon låter förvånad över frågan, ” Nej, eller ja, han är helt konstig! Jag har aldrig sett honom på det här viset förut! Han verkar inte ledsen, men han är helt borta lixom! ” slänger jag ur mig, omedveten om att Seike stå och lyssnar, ” Det måste vara nåt´ du sa till honom! Först var vi jätteglada sen ringde han till dig och efter det har han varit helt... okontaktbar. Vad var det du sa?Ärligt ”  ” Alltså, jag har inte sagt nåt´ elakt, tvärtemot, jag erkände att jag... ” ” att du vadå? Amaya! Snälla, berätta. Jag är din pojkvän! ” Jag känner mig kränkt, jag som trode att hon berättade allt för mig. ” Att jag är kär i honom! ” Mitt hjärta stannar, Amay kär i Seike? ” Är du? Hur länge? Jag... ” jag kommer inte på nåt´ bra att säga. ” men vi då? ” får jag fram. ” Om du inte har fattat det än så är det ju det som är problemet! Jag älskar dig YOHIO! Det måste du förstå, du betyder allt för mig. ” säger Amaya. ” men...”

You´re the one kap. 12

Seieks perspektiv

Jag försöker komma fram till YOHIO, men fansen är ivägen! ” en kvart kvar killar! ” skriker JENSiiH och jag blir mer och mer stressad. Varför ska alla vara ivägen just nu? Kan de inte vara ivägen lite senare? ” Aaa! Kolla där är Seike! ” skriker någon och det kommer en flock med tjejer och omringar mig. ” YOHIO! Kom hit! ” skriker jag och han börjar kämpas sig förbi fansen.

Vi får tag på varandra efter vad som känns som en evighet, och vi står nu tätt ihoptryckta. ” Har ni nån´ flickvän? ” ” Kan jag få ett kort med dig? ” ” Är suchi gott? ” ” kan ni göra den där grejen som ni gör på scen? ” Den där ´grejen på scen´ är att jag och YOHIO hånglar, så jag drar YOHIO närmare intill mig och kysser honom på munnen. Alla fansen skriker, och vi fortsätter hångla, sen drar jag iväg med YOHIO bakom avspärrningarna och vi blir ensama.

 ” Du, jag vet att du och Amaya är jätte kära i varandra, men det är inte mitt fel att jag gillar henne! Hon är bara så ortoligt söt! ” slänger jag ur mig.

”  7 minuter! ”

” YOHIO, du är min bästa vän, vi har bråkat och blivit sams igen och vi har båda gjort saker vi ångrar, men jag vill inte att vi ska bli ovänner igen. På det sättet. ” YOHIO kollar lite förvånat på mig ” Jag vill inte förstöra din och Amayas relation, men du kan inte klandra mig för att jag gillar henne! ” Han ger  mig en kram och säger i mitt öra ” Jag bryr mig inte om vad ni har gjort, vi hånglar ju hela tiden och Amaya bryr sig inte om det. Bara, snälla, låssas att ni bara är kompisar, okej? ” han säger det väldigt tyst, som att han helst inte ville säga det.

 ” 3 minuter!  Kom hit! ” Jag, YOHIO, Ray och Linder snabbar oss till JENSiiH som står berädd att gå upp på scen. ” okej är ni berädda? Första konserten på länge. YOHIO, Seike, ni gör som vanligt och vi hänger på. Seike har du värmt upp rösten? Handleder, händer och allt annat uppvärmt? ” frågar Linder innan vi springer upp på scen. Publiken skriker, busvisslar och applåderar.

Amayas perspektiv

“ Är du ensam nu? Kan inte din lilla pojkvän komma  och rädda dig nu? Dina hora! ” skriker han och trycker upp mig mot skolans skåp. ” Vad sägs om att göra den här kåta saken en tjänst? ” Han ler elakt mot sitt gäng, de nickar och han drar iväg med mig. ” Vad gör du? Släpp mig! Släpp mig! ” Han ger mig en örfil och jag tystnar sen fortsätter han genom korridorena mot toaletterna.

Han stänger och låser toalett dörren bakom sig, han ler lömskt mot mig, sen trycker han upp mig mot väggen och börjar kränga av mig mina kläder.

Jag står i bara trosor när det ringer in. Jag tror att han ska släppa mig så att han inte ska komma försent till nån´ lektion, men det gör han inte. ” Bra, nu kan ingen höra oss ” säger han bara och fortsätter kyssa mig. Han klämmer så hårt på mina bröst att det gör ont. Tårana rinner när han drar av mig mina trosor.

” YOHIO! Han.. ” mer än så får jag inte fram. ” Amaya vad har hänt? Klockan är bara kvart över 3! ” säger YOHIO i mobilen. ” Mobbarna... de... och han ... ” jag snyftar och gråter och kan inte prata. ” Amaya, vad har det gjort? ” Han låter nu väldigt orolig. ” Filip hade sex med mig på skoltoan! ” skriker jag. ” va´?! Onej! Åh, älskade Amaya! ” ” Va fan håller du på med? ” hör jag i bakrunden, Seike. ” Klockan är ju bara, lite över tre! ” Seike låte sömning som vanligt, jag blir glad över att höra hans röst och fylls av livsglädje igen.

Amayas perspektiv

“ Vad heter du? “ “ Hur är ditt och YOHIOs förhållande? ” ” Vilken är din favvo färg? ” frågar alla reportran i mun på varandra. Alla tar massa foton och frågar massa frågor. Jag bara står där framför kamerona och stammar. ” Aaa! Där är YOHIO! ” Allas uppmärksamhet vänds mot honom. Han går med bestämmda steg mot mig, ” Kom nu Amaya, vi måste bort härifrån! Viskar YOHIO i mitt öra ” men, vart ska vi? Vi kan ju inte springa ifrån dem! ” YOHIO kollar upp mot lägenheterna och vi rusar innåt. Vi springer snabbt uppför trapporna och bankar vilt på Seikes dörr, vi hör hur alla börjar närma sig och i sista sekunden öppnar Seike. Vi rusar in och smäller igen dörren. Seike börjar fnissa lite, när vi slänger oss ner på golvet av utmattning. Tre våningar, sex trappor. Det är klart man blir trött! Jag möter Seikes blick och han slutar fnissa, jag reser mig upp och går ut i köket. Jag öppnar försiktigt ett fönster och kollar ut för att se om de är kvar. Självklart är de det. Typiskt! Jag börjar rota rund i kylen och i skåpen, ” Vad letar du efter? ” frågar YOHIO. ” Mat, jag håller på att svälta ihjäl. ” Jag känner hur Seikes blick bränner i ryggen. Jag får fram en skiva bröd och börjar tugga i mig det. ” Jag lånar bara toan ” säger YOHIO och går iväg. Vi stirrar ett tag på varandra, jag och Seike, men efter ett tag bryter han tystnaden. ” Du, slappna av. Det här är inget fängelse. ” Jag vänder honom ryggen och går ut i vardagsrummet. Jag slår mig ner i en svart fotölj och tuggar i mig mackan. Seike lutar sig mot en vägg kollar på mig. Vi står så enda tills YOHIO kommer tillbaka, nu har han tvättat bort allt sminket och man kan se att han är trött, jag känner också att jag börjar bli trött gäspar en stor gäsp. ” Ni kan sova i sängen, så kan jag sova i soffan, om ni vill. ” erbjuder Seike. ” Jag tänker inte gå i närheten av din säng! ” säger jag och börjar flytta på kuddar  i soffan. Jag hittar en filt som jag slänger om mig innan jag kryper ner i soffan, YOHIO suckar och går och sätter sig framför mig. " Du vet väl att du inte kan hata Seike föralltid? " Jag ignorerar hans fråga viskar god natt. Han klappar mig på huvudet och säger ” Sov gott ” och ger mig en puss på munnen, sen går han till Seikes sovrum, Seike står en stund och kollar på mig innan han går in till YOHIO.

 Jag vaknar av att det luktar stekt ägg. Jag hör hur Seike står och sjunger sammtidigt som han går runt i köket. Jag tassar in till hans sovrum och får syn på YOHIO som ligger och sover. Jag sätter mig brevid honom i sägen och pussar honom på huvudet, han vaknar med ett ryck, men slappnar av när han får syn på mig. ” God morgon sovis! ” viskar jag till honom. Han lägger sig på rygg och suckar en morgon suck. ” Har du sovit gott? ” han  svarar med en nick. Jag lämnar honom i sängen och går och tar en stor tröja i Seikes garderob, Jag drar på mig tröjan och går mot dörren. ” Det är snart frukost ” viskar jag innan jag skuter till dörren. Jag fortsätter ut i köket och kollar på när Seike fixar frukost. Han nynnar på  ´Always by your side´, och dansar runt sammtidigt som han försöker steka ägg. Han slänger upp ett ägg i luften och försöker fånga den i stekpannan, men tyvärr missar han och ägget hamnar på golvet. ”  Fan ” säger han irriterat och jag kan inte låtabli att fnissa lite. Han vänder sig om och börjar rodna när han får syn på mig.

” In all your doubts
try to remember
this song is for you
It's nothing much
'cus
words will never be enough for what you mean to me “ börjar Seike,

“ I will catch you when you fall
I'll never let you off my mind
as long as
I will breathe my heart will beat for no one else but you
Listen as I sing it from the deepest inner of my soul
from now on to eternity
I'm always by your side “ fortsätter han.

“ Eh, dina ägg, “ säger jag och pekar mot spisen. Han vänder sig om och säger en hel massa svärord när han får syn på att han  har bränt de två äggen som återstår. ” Vad i helveta är det som luktar?! ” YOHIO kommer in i köket i bara byxor, han ser trött ut. ” Men herregud så du ser ut! ” säger Seike. ” Ja, kanske för att du snarkade hela natten! ” YOHIO spänner blicken i Seike och han skyller på sin förkylning. ” Vad sägs om att gå till ´Mc Donald´s ´ och äta frukost? ” frågar jag innan killarna börjar bråka, båda nickar och vi klär på oss och går dit. 

Sista inlägget nu innan tv och god natt!!

YOHIOs perspektiv

Amaya knackar på dörren och springer snabbt iväg. Varför springer hon iväg nu när hon tvingat hit mig? Jag hinner inte tänka på det för Seike öppnar dörren. Han ser trött ut, det ser ut som att han inte kunnat sova, på länge. Hans kläder är smutsiga och jag tror det är samma kläder som han hade ´den dan´. Vi står ett tag och kollar på varandra, föra att bryta tystnade säger jag ” Får jag komma in? ” Jag darrar lite på rösten och kan knappt hålla tårana borta, han hummar och visar mig in. När jag väl står inne i hallen kommer alla minnen och jag kan inte låta bli, tåran börjar forsa. Jag tänker på alla gånger jag suttit och ätit frukost inne i köket, på alla filmer som vi sett tillsammans och på hur många gånger vi bråkat, och hur annorlunda det hade varit ´den´ dan. Då hade det inte varit om vems hårborste som var vems eller vem som inte hade ställt in mjölken i kylen. Blicken i Seikes ögon var  det värsta ´den´ dan, han såg så rädd ut, ärligt talat har jag aldrig sett Seike rädd. Det har altid varit han som skyddade mig från allt otäckt och jag som gömde mig bakom honom. ” Men YOHIO, du gråter ju. ” Seike väcker mig ur mina tankar men jag kan inte svara, jag börjar hulka och det stockar sig i halssen. Han kommer fram till mig och försöker torka bort mina tårar, men det kommer bara fler och fler. Han leder mig in i köket och sätter mig på en stol. Jag kryper upp med knäna och försöker sluta gråta, ” vi måste ordna det här ” säger Seike. Jag lyckas få tårana att sluta och kolllar frågande på honom. ” Om du inte minns så hade jag sex med Amaya för typ tre nätter sen! ” säger han, jag blir nästan lite chokad över hans ordval.  Jag och Amaya har aldrig sagt det på det sättet, han sa det så rakt ut. ” Amaya har, sagt flera gånger, att ni inte riktigt, visste vad ni gjorde. ” säger jag långsamt. Han nickar. ” Vi hade båda druckit lite för mycket ” erkänner han. ” Jag vet int... ” Jag reser mig från stolen och ger Seike en stor, varm kram. ” Jag vill inta att vi ska vara osams!  ” viskar jag i Seikes öra. ” Inte jag heller ”. Jag känner hur tårana börjar rinna igen, men den här gången för att jag är så glad.

” Jag kan plocka fram kvällsmat medans du tar en dusch, du stinker verkligen! ” säger jag till Seike. Han skrattar men gör som jag säger. Jag rotar runt i skåpen och hittar tillslut lite flinor och några knäckebröd. Jag sätter fram det och lite mjölkk på bordet lagom. Seike kommer utrusande med handuken från badrummet och springer in i sovrummet, precis utanför dörren kör han en liten naken  dans och jag sätter ena handen framför ögonen och säger ” ser inte ! ” . Lite senare kommer han tillbaka iförd pjamas.

” Du jag förstår att Amaya inte vill prata med mig, men du kan väl iallafall hälsa från mig nästa gång du ser henne. ” säger Seike när vi äätit upp kvällsmaten. ” herregud Amaya! ” skriker jag rätt ut. jag ser Seikes frågande blick och fortsätter ” hon väntar på där ute! ” Jag slänger ur mig ett tack och springer ut. Jag hör att Seike skriker ” Hejdå ” precis innan dörren stängs.

Ska till Turkiet nu i en vecka så det lär inte bli några fler inlägg...

Amayas perspektiv

“ Här har du lite choklad. ” säger YOHIO när han sätter en kopp varm O´boy på bordet framför mig. Det har nu gått tre dagar sen jag vaknade hos Seike. ” YOHIO ” Han sätter sig brevid mig i soffan och kollar leende på mig. ” Asså, du kan inte bara sitta här med mig! Du måste... ” börjar jag, ” vad? Vad måste jag? ” han kollar frågande på mig. ” Du måste prata med Seike. Hans leende försvinner och han ser väldigt allvarlig ut. ” Fattar du inte att han är jätte ledsen! Du är hans bästa vän och han behöver dig! ” när han inte rör en min fortsätter jag ” tänk på allt ni gjort tillsammans! Ni har varit i Japan och spelat på konserter och, ja, ni kan inte leva utan varandra! ” Han suckar och kollar sorgset på mig. Jag tar tag i hans arm och drar iväg med honom ut från hans lägenhet, ner till bussstationen och tillslut kliver vi på en buss som går hem till Seike. Under hela resan nästan skriker YOHIO ” Jag vill inte! Jag vill inte! Jag vill inte!” Alla i bussen sitter och stirrar på oss. ” han har ADHD ” får jag fram. Jag sitter skäms hela bussresan över hans skrikande och gömmer mig bakom sätena. När vi äntligen kommer fram tystnar han och vi smyger uppför trapporna. Vi står en stund utanför hans dörr och kollar på den, som att den vore gjord av guld. ” va´ snäll och säg inget elakt om ´den natten´ , kan du lova det? ” frågar jag osäkert. YOHIO nickar och jag knackar på dörren och springer snabbt ner en våning. Jag hör hur Seike öppnar, sen blir det tyst. Jag blir lite orolig och funderar på att gå upp till dem men sen hör jag hur YOHIO tyst frågar om han får komma in. Seike hummar och sen hör jag hur dörren stäng och det blir knäpptyst i trapphuset. Undra´ vad som händer där inne? Jag tänkker än en gång gå upp till dem, men bestämmer mig för att gå ut och sätta mig på en parkbänk i närheten.

Luften är sval när  jag kommer ut och  det har börjat skymma. Lamporna  utmed gatorna tänds och det är riktigt mysigt. Jag går och sätter mig på en bänk framför en liten sjö, jag sitter och bara njuter. Det härliga vädret och känslan att YOHIO och Seike ska bli vänner igen värmer inombords, när plöttsligt det sättersig nån´ brevid mig. Jag flyttar mig lite ifrån honom och låssas inte on honom, men han flyttar sig närmar mig. Jag har inte lust att gå någonstans så jag granskar honom. Han ser inte ut att vara nån´ uteliggare, hans kläder är rena och håret kort och svart. Han ser stark ut och lite läskig. ” Du är den där YOHIOs flickvän va´? ” frågar han helt plötsligt. ” eh, ja, ” svarar jag osäker, ” vänta, hur kunde du veta det? ” han kollar konstigt på mig, hans svarta ögon nästan förtrollar mig. ” Det finns nåt´ som kallas ´skvallertidningar´. ” säger han långsamt. Hans mörka röst är faktiskt lite läskig den med, lite förförisk. Jag fokuserar på hur läskig han är och glömmer bort vad han har sagt. ” Det står mycket om dig och YOHIO nu i tidningarna.”

Amayas perspektiv

Jag vaknar upp i ett främmande rum, jag sätter mig hastigt upp men måste lägga ner huvudet igen när jag får en förfärlig huvudverk. ” Godmorgon snygging ” säger Seike som kommer in i rummet. Jag stirrar på honom, Vad gör jag hos Seike? Gårdagens minnen kommer som en chock. ” Jag tog med pannodil. ” säger han och sätter sig i sängen. Jag drar åt mig täcket och hoppar ur sängen.  Han stirrar på mig enn stund sen verkan han förstå. Han kollar skamset ner på sina händer, efter ett tag säger han ” Du kan ta ett par kläder ur garderoben ” han lämnar rummet och stänger dörren. Jag kollar mistänksamt mot hans garderob, sen bestämmer jag mig för att jag inte vill vara naken. Jag börjar rota runt i hans lådor och hittar tillslut en tröja och ett par byxor som jag drar på mig. Jag tassar ut ur rummet och hittar Seike i köket. Han granskar de kläder jag valt och börjar plocka fram frukost, hur kan han göra nåt´ sånt? Jag går fram till honom och stirrar honom i ögonen. ” Vad vill du att jag ska göra?! Jag kan inte göra det ogjort! ” säger han lite frustrerat. Jag sätter armana i kors och fortsätter kolla på honom. ” Det är bara det att, jag är så otroligt kär i dig ” Jag bara står där och gapar, han kollar lite blygt tillbaka på mig. Jag kommer inte på ett ord som jag ska säga, han lutar sig fram och börjar kyssa mig, jag backar och ger honom en örfil. ” Hur kan du göra så!? ” skriker jag, jag känner hur tårana börjar rinna och springer mot dörren. ” Amaya! Vänta! ” skriker han efter mig, men jag stannar inte. Han tar tag i min handled och kollar mig in i ögonen, ” förlå... ” börjar han ” Jag kommer aldrig mer prata med dig! ” skriker jag och springer iväg. Jag tar upp mobilen och ringer YOHIO. ” Hej snygging! ” svarar han. ” Kan du hämta mig? ” säger jag mellan snyftningarna. ” men älskling, vad har hänt? Var är du? ” frågar han oroligt. ” Nära Seike, snälla skynda dig! ”

När YOHIO äntligen kommer slänger jag mig i famnen på honom. Han kramar om mig och jag bara gråter. Han frågar ingenting, vi bara står där och kramas. När jag slutar gråta och snyftningarna slutat kollar han frågande på mig. ” Seike, igårkväll och Linda och skit samma, sen vi drack och dansade och jag såg Seike, å vi gick hem till honom och, och vi... ” YOHIO kollar skräckslaget på mig och jag brister ut i gråt igen.

YOHIOs perspektiv

Jag går med bestämmda steg upp mot Seikes lägenhet. Jag hör  hur Amaya följer efter mig, när jag väl är vid Seikes dörr skiter jag i att knacka,  jag bara sliter upp dörren och går rakt in i lägenheten. Jag hittar Seike i köket. Han sitter på en stol vid köksbordet och bara sitter. ” Va´ fan håller du på med?! ” skriker jag och Seike reser sig snabbt från stolen. ” YOHI... ” jag går fram och slår till Seike i ansiktet. ” Din jävel! ” fortsätter jag, ” Du fattar inte! ” skriker Seike tillbaka. 

Amayas perspektiv

“ Jag måste tyvärr lägga på nu, men jag hade det jätte trevligt igår och, ja, vi kanske skulle kunna hitta på nåt´imon, eller nåt´? ” frågar YOHIO i mobilen.  ” ja, självklart! den här gången är det min tur att hitta på nåt´ kul! ” Han säger inte emot och jag lägger på. Jag tänker tillbaka på gårdagen, hur han kramade mig, hur vi kysstes, hur han viskade vackra ord i mitt öra...

Jag vaknar upp från mitt drömade när min mobil ringer, ” Amaya ” svarar jag. ” Hej Amaya! Det är Linda. Jag vet inte om du kommer ihåg mig, men vi var på sommarläger för några år sedan. Eh, jag hittade dig i min kontakt lista och tja, sökte lite och ja, vi bor båda i Sundsvall! ” säger hon med ett litet skratt. ” å, jag tänkte att, ja nu när vi är arton så kan vi ju fira lite på nån´ klubb? Om du vill? ” frågar hon osäkert. ” alltså bara om... ” börjar Linda. ” jo, självklar! Varför inte? ”

Vi står och väntar på våra drinkar och jag börjar känna mig lite nervös. ” Linda, du vet jag har aldrig lixom, och jag vet inte vad YOHIO kommer tycka och... ” jag blir avbruten i mitt nervösa sammanbrott. ” YOHIO? ” hon tittar på mig, ” jo, alltså YOHIO är min pojkvän. ” Linda spärrar upp ögonen. Det ser ut som hon ska säga något, men hon hejdar sig. ” Skit samma, nu ska vi ha lite kul! ” säger hon tillslut.

” Ett två tre! ” räknar vi i kör sen tar vi änu en klunk av den först äckliga, men nu välsmmakliga whiskyn. ” Kolla där är ju Seike! ” nästan skiker jag för att överrösta den höga musiken. Linda hör mig inte så jag tar spritflaskan och går ut på dansgolvet mot Seike. Jag tränger mig förbi alla dansande kroppar och kommar slutligen fram till Seike.

Seikes perspektiv

Plötsligt ser jag Amaya stå framför mig, gud va´ sexig hon va´. Vi börjar dansa och jag speker hennes vackra kropp, jag tar flaskan med sprit som hon håller i handen och tar några klunkar. Jag böjer mig fram och kysser Amaya, hon följer med i rytmen till musiken sammtidigt som vi står och hånglar. ” Vad sägs om att gå hem till mig? ” frågar jag. Hon nickar och vi tränger oss fram mot utgången.

Väl hemma sliter vi av varandras kläder och hamnar i mitt sovrum.

Amayas perspektiv:

Jag känner försiktigt på halsbandet jag fick av YOHIO igårkväll, det är fortfarande där. Det är lunch och jag sitter ensam vid ett av borden i skolans matsal. ” Kolla här grabbar, hon  har kommit tillbaks. ” säger han. ” Jag har ett namn. ” säger jag argt. ” nämen, så stöddig du har blivit då? ” säger han och skrattar mot sina vänner. ” Lägg dig inte i! ” skriker jag. ” Vad ska du göra då? ” säger han retsammt. ” Jag ringer min pojkvän! ” Jag tar upp mobilen och slår in YOHIOs nummer. ” Hej gumman! ” svarar han. ” Kan du komma hit, nu direckt? ” Han tar mobilen och säger ” Ja, kom hit och rädda din lilla flickvän, annars... ” han lägger på och räckter mig mobilen. De släpar ut mig till skolans parkering. Fem minuter senare han YOHIO fortfarande iinte kommit. ” Det ser ut som att din lilla pojkvänn har övergivit dig. ” Han vänder sig mot mig och höjer knytnäven. Jag blundar och väntar på slage, men det kommer aldrig. ” Jag skulle inte göra det där om jag var du. ” hör jag Seike säga. Jag öppnar ögonen och få se Seike stå bakom honom och hålla i hans arm. Bakom Seike skymtar jag YOHIO. Jag springer fram och kramar om honom. ” Åh, räddningspattrullen har anlänt ” säger hjan argt och sliter sig loss från Seikes grepp. ” Ja, du hade tur den här gången” börjar han men han får en knytnäve över kinden av Seike. ” Hoppas det gjorde ont ”. ” Kom nu, vi ska gå till rektorn säger YOHIO. ” Va´? Nej! ” säger jag. ” Aldrig i livet. ” säger jag och sätter armana i kors. Då lyfter Seike upp mig på hans axel och bär iväg på mig tätt följd av YOHIO.

YOHIOs perspektiv

Amaya stretade emot hela vägen upp till rektorns  kontor. Jag knackar på dörren och innifrån hörs en manlig röst som skriker ” en minut ”, jag hör hur en stol dras ut och hhur någon låser upp dörren. Rektorn stirrar konstigt på oss när han öppnar dörren. ” Eh, välkomna in... ” säger han. Seike sätter ner Amaya och föser henne in i rummet. ” Vi är här för att prata om mobbning. ” säger Seike så fort vi har satt oss framför Rektorns skrivbord. ” Det skulle jag inte ha något emot, om det inte var så att det inte är så att ingen blir mobbad på den här skolan. ” säger rektorn överlägset. Seike harklar sig och kollar på Amaya. Hon kollar ner i golvet men han ger henne en sträng blick och Amaya fortsätter ” Jag blir mobbad... ”. Rektorn spärrar upp ögonen, ” men.. ” är det ända han får fram. ” Om inte vi hade kommit hade Amaya haft en står blåtira just nu ” säger jag. ” Hu hur länge har det här hållit på? ” frågar rektorn. ” sen jag började sjuan... ” viskar Amaya. Jag ser hur en tår smyger sig fram i hennes ögonvrå och tar försiktigt hennes hans.

När vi kommer ut från rektorns kontor får jag en blöt puss på munnen. Seike tittar konstigt på mig, jag har aldrig sett honom på det settet förut, han ser så ledsen ut, men ändå arg på nåt´ sätt, eller kanske besviken? 

” Fan va´ ful du är ” säger han och trycker upp mig mot skåpen. ” Hur mycket har du gått upp då? 30 kilo? ” Han ger mig en örfil och jag kan inte hindra en liten tår som smyger sig ner på min kind. ” Ska du börja lipa nu också? ” ” Fan din jävla lipsill ”.

Jag springer gråtande hem, mitt färgade hår är ihopklibbat och hänger ner i ansiktet. Hela mitt ansikte är nerkladdat med smink och jag ser inte  att det en de två killarna som går på trottoaren framför mig. Smack. Jag trillar omkull på den hårda asfalten. ” oj, förlåt mig. ” Hinner jag slängar ur mig innan jag hasar mig upp på benen igen. Jag ska precis springa iväg igen när någon tar tag i min arm. ” men vad är det? ” frågar en okänd person, hans hår är svart och lila och han har percingar i hela ansiktet. ” äh, släpp mig, ni skulle ändå inte förstå! ” skriker jag. Hans grepp hårdnar och han stirrar in i mina smaragdgröna ögon. ” okej, det kallas mobbning, och man kan inte förstå det om man inte har blivit utsattför det. Så släpp mig nu! ” Jag försöker dra mig ur hans grepp, men han håller i mig. ” Tror du att jag tänker släppa dig nu? Nu får du ta och berätta allting. ” Jag stirrar  surt på honom, tror han verkligen att jag ska berätta min historia för en främande främling som jag aldrig träffat förut?  ” Åh, ursäkta mig, jag heter Seike och det här är min vän YOHIO. ” Va`? YOHIO? Jag var så upptagen med Seike att jag inte såg, YOHIO! ” YO YO YO ” stammar jag. Seike skrattar, ” Så duu känner till honom? ” skrattar han fram. Jag blir arg igen och sliter  mig ur hans grepp. ” Är du dum i huvet eller? ” skriker  jag och han tystnar. Jag biter mig i läppen för att inte görja gråta, jag vänder mig om och går med barska steg mot min lägenhet. Jag hör att någon springer efter mig och i nästa sekund får jag en bamsekram av, YOHIO? ” Tat´ lungt ” viskar han i mitt öra. Jag står som förstelnad. Jag känner hur tårana börjag komma och orkar inte hålla tillbaka dem längre. Jag börjar gråta, Yohio kollar på mig med sina vackra ögon, sen omfamnar han mig igen.

Seikes perspektiv

Jag känner hur min mobil ringer, jag tar upp mobilen och kollar på skärmen. Ray. ” Va´ fan vill du? ” svarar jag. ” Var fan är du? ” säger han argt tillbaks. ” Jag är hos... en vän ” säger jag lugnt. ” men nu behövs en sångare och en gittarist så vi kan sättaigång att spela! ”  fan, jag glömde att vi skulle spela idag, ” okej, ge oss en kvart. ” säger jag innan jag lägger på. Jag kollar sorgset mot Amaya och Yohio. De ser ut att ha så kul ihop. ” eh, YOHIO. Vi måste dra.. ” ” va`? vart? ” frågar han. ” Bandet väntar ” svarar jag.  ” men kan inte jag följa med? ” frågar Amaya. ” Nja, Ray lät jätter arg så det kanske inte är en så bra ideé, men jag  lovar att du ska få  träffa dem nån´ gång. ” säger jag tveksamt. Hon nickar besviket. ” fin lägenhet du har, nästa gång får du komma och hälsa på oss! ” säger jag och försöker se glad ut. ” eller om de där typerna ger sig på dig igen så kan du  bara komma till oss och prata av dig”.

Jag smäller upp dörren till ” musikrummet ”, som vi kallar det. ” Nu gjorde du en mycket söt flicka mycket ledsen” säger jag irriterat till Ray. ” Vadå? YOHIO eller? ” säger Ray ironiskt. ” Nej! Hon heter Amaya och YOHIO är mycket kär i henne. ” Alla kollar på YOHIO och han börjar rodna. Va´ YOHIO kär i Amaya? Jag hade ju bara skämtat! ” Ja ja grabbar, kom igen nu.” Linder tittar surt på oss.